Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Larson, L. Klassbibliotek för skolans minsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 LORENTZ I,ARSON
ra förträffliga. Att ta med någon som ej användes vid klassundervisningen kan
säkerligen vara lämpligt. Beskow—Siegwald, Vill du läsa? i 3 delar och Andersson—
Westerlund, Läsebok för de små, höra till våra allra bästa. Vad den förra
beträffar är det angeläget att påpeka, att den innehåller — mer eller mindre stympade —
flera av de berättelser som i Böcker för klassbibliotek och bredvidläsning föreslås för
klass I och 2. Så upptar dess första del Elsa Beskows Sagan om den lilla, lilla
gumman, Olles skidfärd. Hattstugan, Pelles nya kläder och Puttes äventyr i
blåbärsskogen. Läsebokens andra del innehåller bl. a. Beskows Tomtebobarnen och den tredje
delen, utom Beskows Gnällmåns, ett par dikter ur Jeanna Oterdahls Blommornas bok
och H. C. Andersens Tummelisa. Som redan antytts äro texterna i läseboken
förkortade och bilderna äro färre, av mindre format och ej så ofta kolorerade samt
dessutom ej alltid exakt desamma, varför läseboken ej gör de andra böckerna
överflödiga, men användes denna läsebok vid klassundervisningen eller inköpes till
klassbiblioteken kan man taga under övervägande att ersätta de uppräknade
bilderböckerna med andra. De skolor som ha litet större resurser böra inköpa de dyrare men
värdefullare bilderböckerna men äro anslagen små kunna dessa alltså ersättas med
Vill du läsa? vars del I placeras i i :a klass och del II och III i 2:a. På samma sätt
sättes del I av den andra nämnda läseboken av Andersson—Westerlund i klass i och
dess andra del placeras i 2:a klass.
Dessa och de i Böcker för klassbibliotek och bredvidläsning upptagna böckerna
äro väl ej de enda eller de under alla förhållanden lämpligaste. Den i
barnlitteraturen beläste kan kanske finna andra som han eller hon anser värdefullare, och mången
bibliotekarie är kanhända i den situationen, att klassbibliotek till småbarn måste
väljas ur det bokmaterial som biblioteket redan förfogar över.
Vad som starkt måste understrykas är att man vid urvalet i första hand måste ta
hänsyn till barnets läsförmåga. I allmänhet observerar man alltför litet sambandet
mellan förmågan att läsa och uppfattandet av det man läser. Barnen i lågklasserna
behöva mycken lätt text för att uppöva sin lästeknik på. Bokens svårighetsgrad skall
stå i relation till den förmåga barnet redan tillägnat sig. Svårigheterna skola sakta
och successivt ökas, bli de alltför stora förloras intresset. Språket i våra
småbarnsböcker borde bli föremål för en undersökning och resultatet av en sådan bli en
förteckning, där böckerna graderades efter de krav, de ställa på barnens läsförmåga.
Hur starkt man emellertid anser sig böra understryka att böckerna i
klassbiblioteket skola var avpassade efter genomsnittsbegåvningens förmåga så finns det dock
här som alltid ett: å andra sidan. En klass är i begåvningshänseende aldrig så
homogen, att det inte finns en eller annan som är de andra överlägsen och som kan
smälta vad som ej passar alla. Klassbiblioteket skall även giva utrymme ät
individuella differenser, att ha en eller annan bok som passar ej det stora flertalet men den
begåvade är endast rättvist. Den bok som ställer litet större krav på sin läsare, kan
även begagnas för lärarinnans högläsning.
Ytterligare en sak bör kraftigt understrykas.
Den bibliotekarie som skall välja ut klassbibliotek till småklasserna bör göra det
i samråd med lärarinnan. Bibliotekarien har sällan tillräcklig erfarenhet av de minsta
för att kunna avgöra vad som är lämpligt för dem, här är småskollärarinnan, som lär
barnen läsa, betydligt mera sakkunnig.
Låt alltså småbarnen få våra utomordentliga bilderböcker som motvikt mot
veckotidningarnas tarvliga illustrationer! Tro ej som man ofta tycks göra att
bilderboken ej hör hemma i skolbiblioteket, och att detta endast är avsett för de mera
läs-kunniga barnen i skolans mellan- och högre klasser. Öka de dyrbara bilderböckernas
livslängd genom att i tid binda om dem i starkt klotband eller behandla dem såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
