Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 H. SKÖNLITTERATUR.
den milda suck, som kontorsgossen Henry utstöter, dä han pä sista sidan ser hjälten Bill draga
»henne intill sig» — ty han var en romantisk yngling — ha en ansenlig mängd förvecklingar hunnit
utspelas. De flesta av dem äro särdeles överraskande och en del roande -t- för den som överhuvud
roas av Wodehouse. H. W—r.
Hcb. Skönlitteratur: nysvensk.
Böös, Martha. Bryt staven över mitt huvud. Sch. 1937. 233 s. 4; 75.
En kombinerad sanatorie- och äktenskapshistoria. Den rätt patetiska stilen kan ju förklaras
av att det är en patient, som för pennan och berättar om sitt omaka äktenskap med en olidlig kvinna
och sin kärlek till en annan. Emellertid får nog författarinnan själv ansvara för de alltför starka
färger, varmed både onda och goda karaktärer målas. Bokens förtjänst är annars en stark
intensitet. E. L—m.
Carlberg, Qösta. Bären varandras bördor. Roman. [1]—3. A. B. 1937.
(37297) ä 7: 50, inb. å 11: —.
Den gigantiska romanen, som i Bonniers jubileumspristävlan fick ett uppmärksammat första
pris, har otvivelaktigt sin styrka i den ingående och med moderna psykologiska metoder arbetande
analysen av hjältens barndomsliv. Hur den lille Göran gripes av en stark känsla av skuld och
osäkerhet, hur han känner sin »skuldpuckel» växa under den oförstående moderns och den svage faderns
lika oförsvarliga behandling av honom, är skildrad med oerhörd intensitet. Förf. är så hårt engagerad
i sin hjältes upplevelser, att han tar parti med en nästan olidlig hätskhet mot de förfördelande
parterna. Överhuvud är denna starkt personliga inställning typisk för Carlberg och går igen i hela
den väldiga skildringen, som kastar sig över en massa spörsmål och skiftande miljöer. Emellertid
är bokens omfång inte bara ett resultat av rikedom på stoff och intressen, det är lika mycket
följden av en ordrikedom, som väl tålt vid en ansenlig reducering. Större bibliotek böra ha intresse av
romanen. E. L—m.
Ekelöf, Gunnar. Köp den blindes sång. [Dikter.] A. B. 1938. 84 s.
(38244) 4: 25.
Då det lär vara en del geniers enkla rätt att hugga sina uppslag och idéer var det passar dem,
finns ju ingen orsak att förebrå Ekelöf hans tämligen påtagliga låneverksamhet frän diverse samtida.
Tvärtom — aldrig har hans talang framträtt så fördelaktigt som i dessa nya dikter, vilka
övervägande besitta en såväl inre som yttre hållfasthet av säregen klang. Oaktat sin envist, fasthållna
antydningsteknik här Ekelöf icke tidigare talat så tydligt, intensivt och allmängiltigt.
Barndomssynerna »Minnas» inta sålunda ett hedersrum i tidens ymnigt kvällande memoarpoesi, och bättre
elegier har väl bara Ekelund skrivit — på svenska förstås. I sanningens intresse må slutligen
tillläggas, att icke allt hans skymningsdjupsinne tål dagsljus — och större doser av denna monotona
kvinkande lyrik bU nog litet hårdsmälta. E. M.
Feriin, Nils. Goggles. Dikter. A. B. 1938. 152 s. (38321) 4: 75.
Ferlins poetiska värld har åtminstone utseendet av ett puzzlespel, sönderslaget i hundratals
småstycken, som det inte är lätt att lägga ihop till någon enhetlig bild. Somliga äro så nyckfullt
splittrade, att man knappt ser vad de skola giva. Andra äro helt visst så hela som de böra vara, och
i dem framträder skaldens eget ansikte med dess mask av skrattande eller ledsam clown. De kunna
bliva små konstverk med sin fräna livserfarenhet och sin osentimentala, stundom hjärtgripande
ömhet under vardagliga eller galghumoristiska talesätt. Utan denna medkänsla med allehanda
»små bröder» här i världen vore ej Feriin den poet han är. Som så många andra illustrerar han att
det är synd om människorna, men han gör det på sitt eget sätt. F. V.
Fridegård, Jan. Offer. Sch. 1937. 253 s. (37495) 5: 50.
Liksom i fråga om böckerna om Lars Hård skulle man vilja önska, att en så säker stilkonst
användes pä ett mera sympatiskt stoff och en mera sympatisk hjälte. Framför allt har man rätt att
reagera mot den falskt sentimentala, socialt betonade mysticism, som här som annars mot slutet
får sudda ut känslan av personligt ansvar och hederlig uppgörelse med sig själv. Huvudparten av
författarens intresse ägnas en framkallad misslyckad abort. E. L—m.
Gillner, Sigrid. Maria. Roman. Lb. 1937. 277 s. 4: 75, inb. 6: 25.
Skildringen av Maria som liten flicka är bäde gripande och fängslande. Hennes hygglige pappa
är också trovärdigt tecknad, medan moderns porträtt förefaller alltför hätskt och onyanserat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
