Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Åhlin, H. Några ord om förhållandet mellan läroverks- och stadsbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 några ord om läroverks- och stadsbibliotek.
tänksamhet, skulle stadsbiblioteken kunna slippa de antydda invasionerna av
läroverksungdom. Det är sålunda icke riktigt, som hr Boehme säger, att
läroverksbiblioteken icke kunna fylla sin uppgift. De skulle i själva verket kunna fylla den
mycket bra, om det bleve tillräcklig samverkan inom skolan och om inte stadsbiblioteken
äro alltför tillmötesgående mot läroverksungdomen. Vissa restriktioner böra väl
stadsbiblioteken göra med hänsyn till sin övriga publik, för vilken det måste vara
högst hindersamt, om plötsligt alla utlåningsböcker rörande ett visst ämne äro borta
eller om i läsesalen vissa uppslagsböcker flera dagar äro upptagna. Personalen
blir också alltför betungad med ett arbete, som strängt taget är av pedagogisk art
och borde åvila skolan. Det är väl på böcker för arbetsuppgifter, som skolan
förelägger, statsutskottet har tänkt då det föreslår det nämnda utbytet. Det förefaller
ganska uteslutet, att stadsbiblioteken skulle byta bort just aktuell, populär
facklitteratur, som det är deras viktigaste uppgift att tillhandahålla allmänheten, mot aldrig
så fina Elzevirer o. dyl. Däremot är det högst antagligt, att de med varm hand
skulle vilja skänka bort populär facklitteratur, som börjar bli föråldrad. Men den
sortens böcker vilja läroverken å sin sida icke taga emot. Många av dem hava
övernog av sådant bråte.
3. Böcker för lärjungar med specialintressen. Att det är av största vikt, att
skolan genom lärjungebiblioteken hjälper sina elever att odla dessa intressen, ligger
i öppen dag. När det gäller de yngre, realskolans lärjungar, är det också lätt att
skaffa böcker; den för sådan ungdom passande, populära facklitteraturen är
sannerligen inte rik. Till de äldre, som kommit längre, kan man ofta låna ut de böcker,
som egentligen köpts för lärarnas räkning eller i vissa fall låna från de
vetenskapliga biblioteken. En och annan av dessa gymnasister driva sina specialstudier långt
utöver skolkursernas råmärken. Då de låna på stadsbiblioteken, äro de säkerligen
icke till förfång (de äro ej många) och kunna ha anspråk på att där bli behandlade och
betjänade som alla andra medborgare. Det bör kanske framhållas, att det är
tämligen oriktigt att kalla vad denna kategori lånar för »bredvidläsningslitteraur», ett
för övrigt bra oklart begrepp. Beträffande möjligheten och lämpligheten av att
skaffa böcker för specialintresserade lärjungar gäller i stort sett, vad ovan sagts om
böcker för uppgifter, som skolan förelägger. Det är tydligt, att det första ett
lärjungebibliotek skall skaffa sig, är för barn och ungdom av olika åldrar lämpliga
fackböcker att låna ut till specialintresserade lärjungar, utom dä det gäller den lilla
kategori av äldre, ovanligt långt komna gymnasister, som nyss nämnts. Har ett
lärjungebibliotek icke något att bjuda de specialintresserade eleverna av det mera
vanliga slaget, ja, då kan man instämma med hr Boehme i att de icke fylla sin
uppgift. Men det är faktiskt icke sä illa ställt med läroverkens ekonomiska
möjligheter. Om dessa skola nedan några ord sägas.
4. En samling helst av språklärarna vald samling Utteraur, särskilt skönlitteratur,
på främmande språk. Då stadsbiblioteken tämligen kort tid haft utländska
avdelningar och just äro i färd med att bygga upp sådana, torde de icke hysa någon
önskan att byta bort dithörande böcker.
5. Den nyutkomna svenska skönlitteraturen. Det är icke möjligt för läroverken
att »följa med» denna. Naturligtvis händer det då och då, att det kommer ut ett
skönlitterärt arbete, som genast bör köpas, men det mesta är dock dagsländor eller
olämpligt eller otillgängligt för ungdomens stora flertal. Om någon finner detta
påstående oriktigt, ber jag honom att sätta upp en lista på svenska skönlitterära,
för ungdom lämpliga arbeten från det sista årtiondet, vilka han anser icke böra
få saknas i ett lärjungebibliotek vid ett högre allmänt läroverk. Säkerligen skulle
listan ej bli lång. På stadsbiblioteken hör den nyutkomna svenska skönlitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
