Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Åhlin, H. Några ord om förhållandet mellan läroverks- och stadsbibliotek - Wiberg, H. Vasa läsesällskap och första bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 vasa läsesällskap och första bibliotek.
eller annan lärares eller ämneskonferens hugskottsartade önskningar om dyrbara
planschverk o. dyl. men ej heller plottrar bort pengarna på efemärt smäskräp,
att man köper böcker planmässigt och därvid ej låter bokagenters envishet eller
prisnedsättningarnas lockelser rubba planerna.
Då den, som skriver detta, länge fått rimliga anspråk tillfredsställda vid en
ingalunda rik skola, har det alltid förvånat mig, att biblioteken vid en del läroverk
få så ytterst litet, men då man hör t. ex. att en rektor vid en skola, som med
hänsyn till lärjungeantalet knappast pr termin kan ha mer än 400 kr i inkomst till
biblioteks- och materielkassan, tar sig för att utan bibliotekariens hörande av en
bokagent köpa ett konsthistoriskt verk för 275 kr., kan man ju begripa ett och annat.
Med det sagda har jag alltså velat göra gällande, att läroverken hava ytterst
litet om ens något att vinna av bokbyten med stadsbibliotek, men att det kan tänkas,
att de förra på ett eller annat ställe skulle kunna sälja vissa av sina äldre böcker till
de senare, samt att en del med moderna böcker illa försedda läroverksbibliotek
säkerligen även med nuvarande statsanslag skulle kunna väsentligen förbättras, utan att
man griper till sä drastiska medel, som de av statsutskottet anvisade, samt framför
allt att läroverkens och stadsbibliotekens bibliotekarier böra komma i bättre
samverkan med varandra.
VASA LÄSESÄLLSKAP OCH FÖRSTA
BIBLIOTEK
Ett bidrag till de svensk-finska kulturrelationernas historia.
Av fil. lic. Harald Wiberg.
I sitt bekanta verk om Vasa stads historia meddelar H. E. Aspelin, att ett
»Läse- och Lånebibliotek» funnits i Vasa pä 1820-talet, vilket bibliotek stått öppet
för varje stadsbo, som erlagt en ledamot- och årsavgift av sex riksdaler.^ Av
denna uppgift skulle man kunna bringas att tro, att biblioteket ifråga grundats först
på 1820-talet. Emellertid var det av betydligt äldre datum och hade det slutande
1700-talets intresse för litteratur och upplysning att tacka för sin tillkomst.
I en nyligen utkommen redogörelse för läsesällskapet i Gamlakarleby och dess
samtida har Carl-Rudolf Gardberg även berört vasabibliotekets historia och därvid
trott sig kunna leda den tillbaka till åtminstone år iSoi.^ Han stöder sig i sin
bevisföring på en i censuröverstyrelsens akta i Finlands riksarkiv bevarad
hovkanslersresolution av den 10 augusti 1802, enligt vilken tillstånd då meddelades att
bibehålla och fortsätta Vasa stads läsebibliotek. Gardberg påpekar samtidigt, att
resolutionens ordalydelse icke utesluter, att inrättningen varit av äldre datum och
finner detta antagande styrkt av en tavla i Österbottens historiska museum, vilken
är målad av presidentskan Louise Charlotte Reuterholm och dedicerad till
»Läse-Bibliotheket i Wasa» år 1801. I detta sammanhang uttalar Gardberg den
meningen, att läsesällskapet i Gamlakarleby, som tillkom är 1800, och biblioteket i Vasa,
som han på anförda grunder vill datera till åtminstone 1801, äro bland de äldsta i
sitt slag i Finland och överträffas i ålder endast av det 1798 tillkomna läsesällska-
1 Aspelin, H. E., Wasa stads historia, Nikolaistad 1892—1897, sid. 580 f.
2 Gardberg, Carl-Rudolf, Läsesällskapet i Gamlakarleby och dess samtida: Historiska och
Litteraturhistoriska Studier XIV, Helsingfors 1938, sid. 265 ff., 267 f. (Skrifter utg. av Svenska
Litteratursällskapet i Finland Bd CCLXV).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
