Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Genell, N. Sveriges allmänna biblioteksförening 1915—1940. Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 NILS GENELL.
1 framtiden att få en stor uppgift att fylla. Hur detta bäst skall ske,
därom må kommande dagar och tidsförhållanden pröva och avgöra.))
Centralbibliotekarien Folke Nosslin, Malmö, har i sitt uttalande
inledningsvis framhållit att hans personliga SAB-minnen mest äro knutna till
senare år samt avböjt att anföra några erinringar. Det heter därefter i
uttalandet:
))–-Naturligtvis önskar man att SAB må förbli vad det varit, en
biblioteksfolkets sammanslutning till främjande av yrkets och kårens
intressen. Nog kunde man önska större bredd åt föreningen, större
anslutning såväl från de vetenskapliga biblioteken som från
föreningsbiblioteken. Klyftan mellan vetenskapligt bibliotek och större folkbibliotek är
dock icke stor, och båda parter ha gott av en nära kontakt. Det danska
mönstret är här sporrande. Folkbiblioteken ha det starkaste intresse av
en verklig tidskriftsindex samt snabbt redigerade io-årsregister till AK,
andra beröringspunkter att förtiga. Lika angeläget är, att
studieorganisationerna också känna sig ha inte bara hemortsrätt utan också hjälp för
sitt arbete att hämta i SAB. Nu bilda dessa förbund en gemensam front
i Samverkande bildningsförbunden, en front som blivit sä stark, att den
ensam anses representera de fria studieintressena. Vi ha ju exempel härpå
i utseendet av Informationsstyrelsens bildningsråd. SAB:s verksamhet till
förmän för studieförbundens biblioteksrörelse förutsätter emellertid från
dessa förbunds sida en viss modifiering i uppfattningen av
cirkelbibliotekens ställning. Här bör samhällssyn gå före privata, parti- och
klassintressen. Nuvarande biblioteksförfattning motverkar ej den påtalade
förträngningen oaktat alla maningar till samarbete. Det bör säkerligen stå
som en uppgift för SAB att söka få rätsida på detta missförhållande.
Någon verkligt stabil ordning på folkbiblioteken kan nog för övrigt
ej vinnas, förrän obligatoriskt bibliotek i varje kommun eller — i vissa
fall — sammanslutning av kommuner inrättas. För det samhällsskick vi
ha torde folkbiblioteket med viss reservation redan ha bevisat sitt värde,
och skall detta samhällsskick vidare utbyggas, bli folkbibliotek lika
nödvändiga som folkskolorna med överbyggnader visat sig vara för de
grundläggande etapperna. Lagstadgat kommunalt bibliotek skulle också
innebära ett värn mot beskärningar i nedgångstider, då biblioteken bäst
behövas. Därmed kunde säkerligen också rådas bot på den ojämnhet, som
nu kännetecknar landsbygdens biblioteksförhållanden. Kombinationen
folkskollärare-kommunbibliotekarie synes mig för icke-heltidstjänster
kunna erbjuda den bästa lösningen, i synnerhet som skötseln av
skolbibliotek i varje fall bör ingå i en lärares kompetens, förvärvad under
seminarietiden. Detta är framtidsmusik, och till de nödvändiga preludierna hör
också centralbiblioteksinstitutionens utbyggnad till alla landsändar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
