Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Änglarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 Änglarne.
liga pligten. Människan är hvarken ett exemplar eller en blott
individ; hon är en person.
Sammanställa vi med hvarandra dessa trenne
tillvarelse-former, som den jordiska naturen framställer för våra ögon, så
framträder tydligt en lag, som synes vara skapelsens lag:
individens växande själfständighet i förhållande till arten. På
det första trappsteget finnes individen icke till; på det andra
finnes han, men är i trälbundet tillstånd; på det tredje
framträder han såsom fri och herre öfver det, som utgör arteus lif
i honom. Skulle det då icke finnas ett fjärde tillstånd, en klass
af väsen, som stå högre än den tredje gradens och
fullstän-diggöra hela systemet?
I hvarje matematisk proportion kan man, då man känner
tre termer, med visshet beräkna den fjärde. Då man känner
de tvänne mellersta termerna, så kan man från den äfven
bekanta första af de båda yttersta sluta till den andra ännu
obekanta. Men äro icke djuret och människan i lifvets system
dessa tvänne mellersta termer, medelst hvilka tanken kan från
ideen om växten, den första af de båda yttersta, höja sig till
ideen om den andra ännu obekanta, ängeln?
Vi hafva uppvisat trenne tillvarelseformer här på jorden:
arten utan individ, individen behärskad af arten, arten kufvad
af individen; återstår alltså en fjärde möjlig form, fyllnaden
och den fullständiga motsatsen till den första: individen utan
art. Denna något besynnerliga formel antyder, om man tänker
närmare på saken, ett ytterst enkelt och mycket mindre
inveck-ladt tillvarelsesätt än värt, nämligen en klass af varelser, där
hvarje individ, enär arten icke finnes till, icke får sin tillvaro
genom föräldrar, liknande honom, utan omedelbart från den
skapande viljan. Men torde det icke möjligen vara ängeln, hvars
tillvaro sålunda skulle fullständiggöra skapelsens system?
Det tillvarelsesätt, som vi nyss beskrifvit, är just det,
hvilket den hel. skrift tillägger de hemlighetsfulla varelser, som
hon betecknar med namnet änglar. Under det att skriften, då
hon talar om oss, ofta använder uttrycket människans
söner, kallar hon änglarne Guds söner, aldrig änglarnes söner.
Och hvarför gör hon så, om icke därför, att de erhållit sin
tillvaro genom en omedelbar skapelseakt, icke genom fortplant-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
