Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planen för lifvets utveckling på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hos människan.
23
framgått ur de båda elementens förening, betecknas med
uttrycket lefvande själ: "och så blef människan, fortsätter
första mosebok en lefvande själ"*), hvilka ord Paulus nästan
ordagrant återgifver**). Vi se häraf, att uttrycket "le fvande
själ" icke tillägges den gudomliga lifsflägten i och för sig och
afsöndrad från kroppen, utan att det betecknar människan i sin
helhet såsom produkten af de båda motsatta elementen. Och
äfven om skriften, då den talar om själen, otvifvelaktigt sätter
denna i mera omedelbar förbindelse med den gudomliga
lifsanden än med kroppen, så är det icke dess mindre sant, att
.hon blott då betecknar det första af dessa båda element med
benämningen själ, när det betraktas såsom den lifsprincip som
gifver kroppen lif {anima, själ). Då den gudomliga lifsanden
betraktas i och för sig allena och såsom skild från kroppen,
kallas den ande (ruach, pneuma). Sålunda säges det i
predikareboken: "Stoftet vänder åter till jord, hvarifrån det tagits;
anden (ruach) kommer till Gud igen, som honom gifvit hafver."
Och Jesus säger efter sin uppståndelse: "En ande (pneuma)
har icke kött eller ben" ***). I skriften betecknar alltså anden
den gudomlige af kroppen oberoende lifsanden; själen är samme
lifsande, för såvidt den tänkes vara kroppens lifsgrund.
Häraf kunna vi förstå, hvarför själen trots den väsentliga
tvåfalden i människans natur i skriften ofta skiljes från
auden|) ; hvarför till och med Paulus, när han vill beskrifva
människans fullständiga väsen, ställer de tre uttrycken: kropp, själ och
ande, jämte hvarandra: "Fridens Gud helge eder helt och hållet,
och måtte hela eder ande, själ och kropp blifva bevarade
ostrafflige ända till vår Herres Jesu Kristi tillkommelse" ††).
Detta är hvad skriften lär oss om vårt väsens inre
inrättning. Hvad lär oss nu vår egen iakttagelse i denna fråga?
Hvad finner jag i mig sjelf och hos mina likar?
*) 1 Mos. 2: 7.
**) "Den förste Adam blef till en lefvande själ." 1 Kor. 15: 45.
***) Pred. 12: 9; Luk. 24: 39.
†) Så i Hebr. 4: 12: "Guds ord är lefvande och kraftigt och
skarpare än något tveäggadt svärd och går igenom, tills det åtskiljer lif och
.ande, leder och märg."
††) 1 Tess. 5: 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
