Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planen för lifvets utveckling på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Planen för lifvets utveckling på vår jord.
Först och främst något, som andra kunna se, nämligen
kroppen; vidare något, som ser andra, som till och med gör
mera: som uppmärksamt betraktar och begrundar hvad det
har sett; ett väsen, för hvilket kroppens öga blott är såsom ett
fönster, genom hvilket den osynlige åskådaren skådar ut, och
bakom hvilket han anställer sina betraktelser, nämligen själen.
Slutligen finner jag i mig något ännu högre: ett organ, med
hvilket mitt väsen genomtränger den slöja, som omhöljer allt
det, som ser eller ses, och därigenom kan sätta sig i
förbindelse med den oändlige Skaparen af alla dessa under; detta är
tillbedjandets organ i mig, sinnet för det gudomliga, anden*).
En kristlig filosof har sagt: "Genom kroppen står jag i
förbindelse med naturen utom mig; genom själen med
människorna omkring mig, med mina likar; genom anden med Gud
öfver mig""*). Kropp, själ och ande äro tre lifssystemer och
likväl en enda person: se där hvad människanär. Jaget
liknar en körsven, som skall köra tre hästar. Detta få vi
emellertid icke uppfatta så, som om jaget stode i alldeles samma
förhållande till de tre element, hvaraf vår natur i sin helhet
består. Under vår jordiska tillvaro, som vi allena känna
genom omedelbar erfarenhet, synes medvetandet om den
personliga identiteten anknyta sig till människans själ. I själen bor
jaget; det är följaktligen hon, som intager den förnämsta platsen
i människans lif. De båda andra elementen äro liksom hennes
organer och hafva till uppgift att sätta henne i beröring med
två verldar, den ena öfver, den andra under henne; genom
kroppen meddelar sig själen med den materiela och jordiska
naturen; genom anden träder hon i beröring med den högre
och gudomligare verlden. Men under det att hon mottager
intryck från dessa båda områden, från det första genom den
sinliga varseblifningen, från det andra genom ingifvelses
förblifver hon dock fri, så att hon kan återverka på dem, på
det första genom fysiskt arbete, på det andra genom bönens
icke mindre kraftiga och verksamma arbete. De ord, som vi
anfört ur predikareboken, gälla icke blott det mänskliga lifvets
*) "Den Gad, som jag tjänar i min ande i hans Sons evangelium.*
Rom. 1: 9.
**) de Rougemont.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
