Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planen för lifvets utveckling på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hos människan.
27
öfverlemna sig åt dem. Hon kan vid behof motstå dem och
segra öfver dem i kraft af en högre lag. Själeu icke blott är:
hon är hvad hon vill vara; hon blifver hvad hon själf
bestämmer sig för att blifva. Men om hon är i besittning af
sig själf, så är hon detta hvarken för att frivilligt afsöndra sig,
genom att vekligt och svagt låta allt gå sin egen gång, eller
för att med egoistisk trånghjärtenhet och hårdhet se sig själf
tillgodo, utan hon är det för att med fri och medveten kärlek
gifva sig själf. Men denna högsta uppgift kan hon blott med
andens bistånd uppfylla. Likasom själfbesittningen är det
psykiska lifvets kännetecknande drag, så är häugifvandet af
sig själft det andliga lifvets. Under Guds Andes herravälde,
under denna flägt från ofvan, som förenar sig med människans
ande och tillförsäkrar honom herraväldet öfver själen och genom
henne äfven öfver kroppen, kommer slutligen ett ögonblick,
då vi kunna utropa: "O Gud, du har skapat mig fri: jag
tillhör mig själf. Jag skulle kunna bevara mig för egen räkning
eller gifva mig åt en dålig herre, men jag vill hvarken göra
det ena eller det andra. Jag gifver mig åt dig, som är bättre
än jag, ja som är förträffligare än alla. Mottag hädanefter
min fria vilja såsom ditt verktyg. En helig kärlek gör mig
till din tjänare, och af kärlek till dig blifver jag äfven alla
mina bröders." Från detta ögonblick icke blott finnes det
andliga lifvet, utan det bar blifvit rådande hos människan.
Tillvaro, frihet och helig kärlek, se där kännetecknen på
det trefaldiga lif, som vi äga antingen såsom verklighet eller
såsom möjlighet, och hvars utveckling omfattar det mänskliga
lifvet i dess hela kretslopp.
Är det väl möjligt att tänka sig något högre än detta?
Det synes icke så. Öfver tillvaron såsom sådan står den fria
tillvaron, öfver den fria tillvaron står den, som offrar sig af
kärlek, då den kommit i full besittning af sig själf. Något högre
än denna tredje form kunna vi icke tänka oss; ja vi våga säga,
att det icke finnes något därutöfver; ty Gud är kärleken.
Skulle icke människan genom besittningen af detta
trefaldiga lif, hvars första form når till den lägsta graden i
varelsernas kedja, hvars sista är ett utflöde ur det gudomliga
väsendet och hvars andra bildar föreningsbandet mellan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
