Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planen för lifvets utveckling på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Planen för lifvets utveckling på vår jord.
öppnas för en rikare och ännu renare kärlek än den, hvarmed
det omfattar alla audra kända varelser, ja äfven sina föräldrar.
Högt öfver fadren, som nyss tryckt det till sitt bröst, och modren,
som i detta ögonblick trycker den sista kyssen på dess panna,
söker dess blick fadrens fader och modrens osynlige vän, och
då det tillsluter sina ögon, säger det: "Gode Gud, jag tackar
dig!" Det andliga lifvet slår ut i blomma. Det sinne för det
gudomliga, som tillhör själens väsen, har funnit sitt föremål.
Om sedermera dess verksamhet icke undertryckes, om anden
stärkes, så att den kan leda själens lif, som redan fått försprång;
om själen i sin ordning lyckas ordna och behärska kroppens
lif, som redan är ännu mera utveckladt, så fastställes
därigenom den sanna hierarkien och den gudomliga ordningen
blifver härskande i människolifvet.
Ett dylikt skådespel har jorden blott en enda gång fått
skåda i det barns lif, om hvilket det heter: "Och barnet växte
till och stärktes och uppfyldes af vishet, och Guds nåd var
öfver honom"*). Det växte till: detta var kroppen. Det
uppfyldes med visdom, d. v. s. med förstånd och vilja till det
goda: detta var själen. Det var öppet för den gudomliga
nådens inverkningar: detta var anden. Det mänskliga väsendets
harmoni, kraft, välfärd, fullhet, fullkomlighet och sanning
består just däri, att kroppen så underordnas själen och själen
anden.
Hvart och ett af dessa trenne lif har sin särskilda
karaktär, hvarigenom det lätt skiljes från de båda andra.
Kroppen är; den födes, tillväxer och aftager, utan att viljan i
egentlig mening deltager i denna rörelse. Det fysiska lifvet är
icke sig själft mäktigt; det gifver ut hvad det icke äger. Det
är ett kapital, som väntar på sin ägare.
Denne väntade ägare är själen. Själens utmärkande
kännetecken i jämförelse med kroppen är själfmedvetandet och
själf-bestämmelsen i kraft af det förnuft och den fria vilja,
hvarmed hon är utrustad. Själen kan väl upphetsas af de sinliga
drifterna och de blinda begären, men hon behärskas at dessa
lägre principer, blott för såvidt som hon själf samtycker att
*) Luk. 2: 40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
