Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planen för lifvets utveckling på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I verlden.
29
perioden, t. ex. mammutdjurat och mastodonterne, desse
kolosser, hvilkas sista ättlingar tyckas hafva varit samtida med
de första människorna.
Hvad finna vi på vårt jordklot under dessa millioner år-1
hundraden, hvilka den lifsutveckling omfattar, som föregått
menniskans uppträdande? Vetenskapen svarar: ingenting annat
än växtens omedvetna tillväxt, än djurets blinda begär och
det sinliga lifvets otämda herravälde; ingenting annat än
fysisk födelse, lif och död. Icke ett enda väsen, som kan göra
sig reda för ändamålet med sin tillvaro och som i något enda
afseende är ansvarig för sina handlingar. Verlden är ännu
icke tillgänglig för det andliga lifvet.
Man får emellertid icke tro, att de skenbara afvikelserna
i detta jätteverk utvecklats utan någon lag. Man skönjer
tydligen ett framåtskridande i raden af dessa djurformer. De
närma sig gradvis det närvarande djurlifvet och särskildt den
mänskliga typen, som är likasom den osynliga normen för
hela denna hemlighetsfulla utveckling. Skapelsens stora
skaldestycke, som den moderna vetenskapen vers efter vers och sång
efter sång söker återställa, uppvisar öfver allt en och samma
tanke; det sträfvar till människan. I alla dessa djurbildningar,
hos alla dessa besynnerliga varelser visar sig ett steg emot
det frän början afsedda målet. I moderlifvet undergår vår
fysiska varelse samma utveckling som de lägre djuren,
genom-skrider småningom blötdjurens, amfibiernas och de
vertebrerade djurens former, för att arbeta sig fram till den slutliga
organiska gestalt, med hvilken vi skola träda fram i lifvets
ljus. Men detsamma som denna förflutna tid är för denna
vårt individuela lif. detsamma1 har i naturens stora arbete
följd af djurformer varit, genom hvilka det fysiska lifvet under
långa omvägar kommit från sin utgångspunkt, det första
skaldjuret, till sitt mål, människan.
2) Men likasom det första spåret af en förnuftig och fri
själs närvaro plötsligen visar sig hos den enskilda människan
midt i det instinktmässiga och kroppsliga lifvets förrättningar
såsom en stråle ofvanefter, så har äfven på vår jord efter
växt-och djurlifvets långa arbete slutligen den varelse framträdt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
