Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planen för lifvets utveckling på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Planen för lifvets utveckling på vår jord.
sora, kommen från ett annat område, skall i naturens sköte
utveckla ett af naturen oberoende lif.
Människan är den verklige Janus, guden med de tvänne
ansigtena. A ena sidan är hon genom sin kropp nära förenad
med naturen. Hon är en sammanfattning af densamma,
enär hon — vi hafva nyss påmint härom — genomlöper alla
naturens skiften i sin första embryoartade tillvaro. Hon
afslutar den; ty vi kunna icke uppvisa någon ny skapelse i
växt- eller djurverlden efter människans uppträdande. Ja, hon
kröner den; ty hon är dess mästerverk. Utan tvifvel finnes
det djur, sora äro starkare än människan, eller hos hvilka ett
särskildt sinne är fullkomligare utveckladt än det motsvarande
sinnet hos människan. Men hos intet djur äro samtliga sinnen
sä harmoniskt utvecklade och alla organismens förhållanden
så underbart beräknade för och sammanfogade med hvarandra
sora hos människan. Man förnimmer omedelbart, att målet
för alla föregående ansträngningar nu har blifvit uppnådt, och
detta så att djurlifvets hela föregående utveckling synes hafva
haft till sitt högsta mål att utbilda den mänskliga kroppen,
hvilken naturen skulle erbjuda säsom en fullkomlig tjänare åt
den fria och själfmedvetna själen, dess blifvande härskarinna.
Pä samma gång som människan genom sitt framträdande
afslutar det föregående arbetet, börjar hon ett nytt genom det
högre lif, hvarmed hon är begåfvad. Med människans
uppträdande pä verldens skådebana finner naturen sin hvila;
historien begynner. De våldsamma kriser, som föregått hennes
uppträdande, upphöra så småningom. Närvaron af detta väsen
från en högre verld synes hafva åvägabragt frid på den
skådeplats, på hvilken hon skulle spela sin rol. Några enstaka
krampaktiga ryckningar såsom jordbäfningar, vulkanutbrott och
en omhvälfning af helt egendomlig art, syndafloden, äro de
enda, som påminna om de omstörtningar, genom hvilka lifvet
hittills banat sig väg. I naturens sköte, hvars krafter
hädanefter äro tyglade, börjar människan nu sitt eget verk. Hon
betraktar verlden, hon åtskiljer sig ifrån densamma, hon fattar
sig själf såsom arfvingen till denna sköna egendom och sträfvar
på kunskapens och handlingens väg att taga den i besittning.
Hon odlar lustgården, såsom skriften uttrycker sig. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
