Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planen för lifvets utveckling på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 Planen för lifvets utveckling på vår jord.
bastelse under köttet. Om profetian är för detta folk likasom
den sporre, hvarmed ryttaren påskyndar en ädel springares lopp,
så är lagen för samma folk likasom den tygel, hvarmed han
hindrar dess stormande lopp efter det närvarande goda. De
hedniska folken äga väl någonting liknande. Hos dem är
samvetet "en lag, skrifven i deras hjärtan"*), och likasom
frän skapelsens sköte i allmänhet, så höjer sig ur djupet af deras
hjärta en suck efter den fullkomliga frihetens tillstånd, för
hvilket människan känner sig skapad **). Men utom Israel gör
människans sedliga natur blott ett omedvetet och fruktlöst
motstånd, under det att de motsvarande faktorerna i Israel, lagen
och profetian, äro frukterna af en positivt gudomlig inverkan,
som därför äfven förer till målet. Det är samma skilnad,
som mellan en sjuk, som vårdas, och en sjuk, som saknar vård.
Israel är det af Gud bildade organ, som skall utveckla det
andliga sinnet i den gamla mänskligheten; det är den
omedelbara förberedelsen för det andliga lifvets blifvande ankomst;
under det att hedningarne, öfverlemnade åt sig själfve, blott
äro en negativ och indirekt förberedelse.
Om vi antaga, att människan varit utan synd, så skulle
resultatet af dessa fyra tusen års förberedelser hafva varit en
mänsklighet, som så fullständigt förstod sig själf och var i
besittning af sig själf, att hon kunde gifva sig själf åt Gud och
för hans fötter nedlägga kronan af en på heligt sätt förvärfvad
frihet; och till svar på denna hyllning skulle Gud hafva
meddelat henne sin Andes gåfva. Synden har icke alldeles
tillintetgjort detta resultat. Men den har i grund och botten
förändrat den form, hvarunder det uppträdt. Genom eu lång
erfarenhet af sin synd har mänskligheten lärt sig inse sin
oförmåga att af sig själf förverkliga sin bestämmelse, att finna Gud,
att förena sig med honom. Men hon har icke dess mindre i
sina ädlaste representanter ifrigt sträfvat efter detta härliga
mål. Hon har liksom på knä anropat Gud om den hjälp, hvaraf
hon i så hög grad kände sig vara i behof. Hon har genom
Esajas’ mun utropat: "O, att du klöfve himlarne och stege
*) Rom. 2: 15.
**) Rom. 8: 19-23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
