Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planen för lifvets utveckling på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Planen för lifvets utveckling på vår jord.
gudomlig konst skapa det i sin person, innebär en fullkomlig"
själfhängifvenhet åt det högsta, åt Gud, och på samma gång
åt det lägsta och mest föraktliga, åt den störste syndaren.
Och det är detta andliga lif, som människosjälen af naturen
äger såsom anlag, aning och instinkt, men som hon icke lyckas
förverkliga utan en förmälning med den helige Ande af samma
art som den, hvilken för första gången ’fullbordades i Kristus.
Sedan Jesus förverkligat denna högsta lifsform, återgick
han till sin härlighet, icke för att öfverlemna mänskligheten åt
sig själf och blott lemna qvar åt henne ett det renaste och
ljufvaste minne, utan för att söka lyfta henne upp till sig genom
att från sitt härliggjorda lif utgjuta öfver henne det fullkomliga
lif, som han själf förverkligat här på jorden*). Skådeplatsen
för denna utgjutelse af andligt lif är kyrkan, som af detta skäl
kallas Kristi kropp**). Den försoning, som Kristus fullbordat,
gifver alla människor rätt till förlåtelse af Gud, och den
erhållna förlåtelsen meddelar enhvar en ny rättighet, rättigheten
att äga Anden. Sedan pingstfesten upphör Jesus icke att gifva
denna högsta nådegàfva åt alla, som vilja göra sin rätt gällande
hos honom. Sedan han i sin kallelse för oss uppoffrat sitt
jordiska lif och utgjutit för oss sitt blod i döden, meddelar han
oss från himmelen genom den helige Ande sin förhärligade och
lefvande person. Den heliga nattvarden är det förnimbara
uttrycket för denna högsta gåfva. Men Andens ägande är i
alltför djup betydelse ett med vårt personliga lif och förutsätter
en alltför innerlig hängifvenhet af hela vår varelse, för att icke
detta å vår sida skulle vara en fullkomligt fri handling.
Likaledes handlar Gud, som icke tagit oss till råds, då det
behagade honom att gifva oss kroppens och själens lif, enär dessa
gåfvor blott vore en kallelse att undfå den högre gåfvan,
med ännu större förbehållsamhet, då det gäller denna senare
välgerning. Han inskränker sig till att erbjuda oss den samma,
då den rätta timmen slagit; detta är ändamålet med evangelii
predikan, som kyrkan genom sina tjänare upprätthåller i sitt
*) Joh. 17: 2. "Likasom du har gifvit honom (.Sonen) makt öfver
allt kött, på det att han skall gifva evigt lif åt alla dem, som du har
gifvit honom."
**) Ef. 1: 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
