Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planen för lifvets utveckling på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 Planen för lifvets utveckling på vår jord.
utveckling liar först nätt sitt mål, när den, kommen till sin
slutpunkt, ännu en gång åter upptager begynnelsen, för att ställa
den i jämnhöjd med slutmålet. Någon har djupsinnigt yttrat:
"Framtiden är blott en återgång till den förflutna tiden"*).
Då människan kommit till höjdpunkten af sitt andliga lif,
blickar hon ingalunda med förakt tillbaka på de lägre
lifs-former, som hon genomskridit. Hon blyges icke ens för det
fysiska lif, som hon i början lefde. Bär icke äfven detta spår
af en gudomlig vishet? Förakt för kroppen är icke något tecken
till sann och sund andlighet. Ehuru Jesus genom döden
frigjordes från sin kropp, har han dock icke glömt den efter sig.
Han har återfordrat den af grafven och gjort den lefvande
genom uppståndelsen. Till och med då han genom
himmelsfärden åter trädde in i sitt gudomliga tillstånd, har han
ingalunda afklädt sig kroppen, utan förvandlat och skickliggjort
honom att blifva organ för allmakten och för det gudomliga
lif, som han nu ånyo skulle taga i besittning. "Hela gudomens
fullhet bor i honom lekam ligen," säger Paulus**). Hade
månne icke Kristi förklaring till ändamål att gifva oss en aning
om detta härlighetens mysterium? Om den uppväxta människan
icke utan rörelse kan betrakta den vagga, hvari hennes ögon
första gången öppnades för ljuset, så förnekar icke häller Guds
helgade barn den kropp, i hvilken dess själ utvecklat sig och
uppnått det personliga medvetandets klarhet, och i hvilken
dess ande sedermera blifvit delaktig af det himmelska lifvet.
Förädlar icke den helige Ande människans kroppsliga utseende,
så snart han här på jorden lyckats göra henne till sitt tempel?
Gör han icke hennes blick klar? Öfvervinner han icke hennes
brister? Upprätthåller han henne icke under hennes svaghet?
Men i människokroppen ligger ett frö, som genom vår förening
med den helige Ande utvecklar sig genom själfva upplösningen
af kroppen, Så bildas det nya organ, som Paulus på sitt djärfva
språk kallar den andliga kroppen. Likasom vår jordiska kropp
härnere är själens organ, är personlighetens säte, så skall
äfven den andliga kroppen vara Andens organ, då denne en gång
*) Charles Prince, gymnasiilärare i Neuchåtel.
**) Kol. 2: 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
