Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planen för lifvets utveckling på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I verlden.
43
blifver vårt personliga lif. "Det finnes," säger Paulus, "en
naturlig kropp (som har sitt lif af själen), det finnes ock en
andlig kropp (som tjänar till organ för en Ande)"*). Men
om den gudomlige Anden genom sin verksamhet på denna
dödens kropp understundom redan här på jorden verkar under,
hvad skall han icke då göra med den nya kroppen, hans eget
verk, hans mästerverk? Paulus jämför vår nuvarande kropp
med ett ofullkomligt sädeskorn och den tillkommande kroppen
med den i form och färg fullkomliga växt, som uppspirar ur
detta grofva i jorden nedlagda frö. Huru stor skall då icke
den andliga kroppens härlighet och lif vara!
Men detta är icke allt. Likasom i vår nuvarande kropp
två lifsformer, det oss omgifvande djur- och växtlifvet och
därigenom den jordiska naturen öfver hufvud, sammanfalla, så skall
äfven den blifvande kroppen varda medelpunkten för en förnyad,
förhärligad och från fåfänglighetens och dödens lag frigjord
natur. Då skall det ideal förverkligas, efter hvilket icke blott
människorna, utan äfven — såsom Paulus säger — hela
skapelsen**) suckar. Och den till utseendet så grofva sinliga
tillvaro, som utgjort begynnelsen för lifvet på vår jord, skall
under Andens förnyande inverkan blifva den härliga
skådeplats, hvarest dess nye herre, den andliga kroppen, skall verka
och utveckla sina egenskaper.
Materien är icke nödvändigt Andens gräns, icke häller ett
hinder för dess handlingar. Detta ser man tydligt på
konstnärens skickliga, ja snart sagdt allsmäktiga händer; man ser
det på det instrument, hvarmed han lockar fram så underbara
verkningar. Ja konsten är blott ett förspel till den härlighet,
som skall blifva helighetens krona och glans.
Låtom oss nu i korthet sammanfatta det sagda: På
naturens skådeplats har det omedvetna lif, som stannat såsom en
fånge under sinligheten, utbredt sig. På historiens område har
människosjälen utvecklat det medvetna och fria lifvets
rikedomar. I kyrkan (detta ord tagit i dess mest andliga betydelse)
uppenbarar och utvecklar sig den heliga kärlekens lif, som för-
*) 1 Kor. 15: 44.
**) Rom. 8: 19-22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
