Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de sex skapelsedagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppenbarelsen.
53
hon likna honom; och så är då den kungsväg hädanefter öppnad,
som för från Moses till Kristus. Heligheten är icke längre ett
oupphiuneligt ideal; Guds rike blifver, i stället för att vara
ett tomt ord, historiens sanna ord. Guds rådslut är
uppen-baradt redan i hans namn, Jehova. Det mänskliga lifvets, så
väl det individuelas som det samfäldas, mål kan icke vara
något annat än den gudomlige Andens herravälde i alla de
skapade andar, som fritt underkasta sig hans makt. En judisk
lärd i våra dagar uttrycker denna tanke i följande ord: "Läran
om verldsämnets ur-evighet, som blott medgifver skaparen en
formande bildares rol och ända till denna dag utgör grundvalen
för det hedniska medvetandet, är icke blott en metafysisk lögn,
som beröfvar människans kosmogoniska föreställningar all
sanning, d. ä. all överenstämmelse med verkligheten, utan hon
är jämväl den vida förderfligare, all sedlighet undergräfvande
förnekelsen af all frihet hos Gud och människan. Var
grundämnet gifvet åt verldsformaren, så kunde han ur detta gifna
grundämne bilda, icke den absolut goda, utan blott den relativt
bästa verlden. Allt fysiskt och sedligt ondt ligger då
oundgängligen i grundämnets bristfullhet. Gud själf kan icke återlösa
verlden hvarken från det fysiska eller det sedliga onda.
Människan kan lika litet blifva herre öfver sin kropp, som Gud
herre öfver verldsämnet. Friheten är försvunnen ur verlden,
en blind, tröstlös nödvändighet råder öfver verlden, öfver dess
Gud och människan. Denna Guds-, verlds- och
människomedvetandets tröstlösa natt skingras genast af den gudomliga
uppenbarelsens första ord: "I begynnelsen skapade Gud!"
Härmed står eller faller allt det följande. Allt, grundämnet
och formen för allt varande har framgått ur den fria,
allsmäktiga skapareviljan. Och liksom skaparen fritt råder öfver
verlden, så kunde han äfven åt människan, i hvilken ban
inblåst en gnista af sin anda, med just denna gnista förläna fritt
förfogande öfver kroppen och dess krafter och framställa henne
såsom den frie Guds fria afbild i den af hans allmakt
behärskade verlden. Den af Gud i begynnelsen skapade verlden
är icke blott den möjligast bästa, utan den enda goda . . . Till
och med möjligheten för människan att fela hör med till dess
sedliga fulländning, emedan den ju är grundvilkoret för hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
