Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de sex skapelsedagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■74
Om jde sex skapelsedagarne,
ursprungliga gasformiga tillstånd (hebreiskan har intet särskildt
ord för att beteckna en gas) eller ock hafvet i egentlig
mening, hvilket redan såsom ett vidsträckt täckelse höljde hela
jordklotet.
De tre första dagarnes skapelse består uteslutande i att
förbereda den skådeplats, på hvilken lifvet skall uppträda och
utveckla sig. De tre senare dagarne äro uppenbarelsen och
utvecklingen af lifvet själft, lifvet i egentlig mening, djur- och
människolifvet. På den första dagen gifver mörkret rum för
ljuset, på den andra dagen gifver vattnet rum för luftkretsen,
på den tredje dagen gifver hafvet rum för fastlandet. Dessa
äro de tre nödvändiga betingelserna för växtverldens uppkomst,
som utgör den tredje dagens krona och banar väg för
djurlifvets framträdande.
Ett första "Gud sade" frambringar ljuset. Moses behöfver
blott omnämna denna gudomliga befallning, för att läsaren
skall förstå, att detta element, som så många österländska
folkslag tillbådo, hvarken är eti evig princip eller frambragt
af en blind kraft, utan fastmera ett verk af en fri och
medveten vilja. Samma tanke uttryckes likades i skapelseverkets
indelning i sex dagar och sex nätter. Skapelsen framställes
alltså under bilden af en arbetsvecka, under hvilken en flitig
och förståndig arbetare fullföljer sitt arbete genom en rad af
säkert beräknade och skickligt afpassade utvecklingsgrader med
hänsyn till ett mål, som han redan från början klart fattat.
Då det i vers. 4 och 5 uttryckligen säges, att Gud skilde
ljuset, som han kallade dag, ifrån mörkret, som han kallade
natt, sä vill författaren därmed gifva tillkänna, att Gud strax
efter ljusets skapelse bestämde, att det efter vissa mellanrum
skulle framkomma och försvinna. Dagen är icke detsamma
som ljuset; den är en tidrymd, som är upplyst och bestämd
till verksamhet. På samma sätt skiljer sig natten från mörkret;
natten är en mörk mellantid, bestämd till hvila, d. v. s. till
att ånyo samla krafter, Med ljusets uppträdande påbjöd Gud
denna omskiftning, hvars följder visa sig oändligt välgörande
för alla varelser, så länge de befinna sig i utvecklingstillståndet.
Med anledning af uttrycket "fäste" i v. 6—8, som
användes af några öfversättningar, har man ansett Moses hysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
