Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de sex skapelsedagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jämförelsen.
75
den föreställningen, att himmelen bildade ett fast hvalf öfver
jorden. Men det hebreiska ordet raJcia (af raka utspänna)
tyder tvärtom på ett element, som kan utvidgas; ordet
utsträckning" återgifvet- alltså mycket bättre det hebreiska
uttryckets betydelse. Man skulle kunna tillämpa ordet
"utsträckning" i vår berättelse på den omätliga rymden samt
med vattnet ofvan förstå det gasartade ämne, hvaraf stjärnorna
bildats, och med vattnet nedan det, hvaraf jordklotet formats.
Men det är mycket naturligare att här inskränka betydelsen af
ordet "himmeP’ till den jordiska luftkretsen och låta uttrycket
"vattnet ofvan fästet" syfta på den massa af vattenånga,
som sväfvade i luften i form af skyar, och uttrycket vattnet
under fästet på de flytande vattenmassor, som betäcka en stor
del af jorden. Denna betydelse synes vara på det naturligaste
sätt antydd af motsatsen mellan vattnet och fastlandet i de
följande verserne.
Fastlandets uppkomst och dess skiljande från vattnet är
den 3:dje dagens verk, v. 9 och 10. Sä snart dessa trenne
vilkor: ljus, luft och fast mark, äro gifna uppträder den första
formen af organisk tillvaro, v. 11 och 12: fastlandet betäckes
af en gräsmatta och beklädes rikligen af buskar och träd, som
bära frukt. A ena sidan härrör denna nya tillvarelseform från
Guds befallning: "Och Gud sade"; å andra sidan utgår-den
från jorden själf: "Frambringe jorden."
Växternas skapelse bildar öfvergången från de tre första
dagarnes verk till de följande dagarnes.
I spetsen för de tre sista dagarnes verk har Moses i v.
14 — 18 stält solens, månens och stjärnornas uppträdande.
Omnämnandet af detta faktum lär oss inse, hvarför författaren i
de första orden af sin berättelse talat om himlarnes skapelse
såväl som om jordens. Är månne enligt hans åsigt stjärnornas
eller åtminstone vårt solsystems organisation fullkomligt
afslutad i detta ögonblick? Eller vill han blott säga, att dessa
stjärnor nu för första gängen utvecklade sin lysande och
lifgifvande verksamhet på vår jord, och att de nu såsom
ljusets härdar började träda i förbindelse med henne? Denna
senare betydelse synes bättre stämma öfverens med berättelsens
allmänna syftning, namneligen med orden: "Varde ljus på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
