Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de sex skapelsedagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 Om de sex skapelsedagavne.
Där draga periodens jättar omkring; de uppröra dess djup med
sina väldiga fenor och lyfta öfver vattenytan sin ofantliga kropp
och sina ohyggliga hufvuden. Vattnet, luften och den ännu
sumpiga jorden, allt är uppfyldt af djurlif. Har icke Herren
sagt: "Vimle vattnen af allehanda lefvande varelser, som lefva
och röra sig, och fåglar flyge på jorden." Och vid detta
maktspråk hafva alla dessa nya och okända varelser framträdt. —
Men öfver denna rörliga och af lif uppfylda scen nedgår solen,
och natten betäcker snart med sin hemlighetsfulla slöja dessa
tallösa lefvande varelser. Den femte dagen är tilländalupen
och i denna enda tafla hafva vi skådat en bild af många tusen
dagar, som verkligen hafva lyst på vår jord.
Vi äro åter försänkta i natt. För sjätte gången ljuder
stämman:
"Frambringe jorden lefvande djur hvart efter
sin art."
Och då ljuset ånyo belyser den skådeplats, hvarest
småningom det gudomliga verket fullbordas, hvilket skådespel
möter icke då våra ögon! Hafvets vidunder hafva försvunnit.
Af alla dessa fruktansvärda amfibier återstår blott ett ringa
antal arter, mindre jättelika och mindre fruktansvärda.
Däremot beta på de gräsbevuxna slätterna husdjur och markens
vilda djur; stora skaror mastodonter och mammutdjur söka sin
föda i skogens friska löfverk. Skogarne genomströfvas truppvis
af hjortar och elgar; björnen vakar i hålan hos sina ungar:
flodhästen lägrar sig i vassen eller dyker i majestätiskt lugn
ned i floden; noshörningen tumlar sig i träsken, under det att
lejonet, leoparden och andra rofdjur ligga i bakhåll i de mörka
snåren, färdiga att kasta sig öfver de antilophjordar, som
skynda till vattningsstället. Slutligen då solen sänker sig och
dagen går under ljuder ett sista ord:
"Låtom oss göra människan till vårt beläte."
Och den herre, som är ansvarig för hela skapelsen,
människan, skapad efter Guds eget beläte, träder på skaparens
bud upp på den skådeplats, som är beredd, prydd och befolkad
för att mottaga henne.
I detta ögonblick upphör skapelseverket. Guds hvila
börjar; men denna hvila är bestämd för ett nytt verk, män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
