Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de sex skapelsedagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jämförelsen.
89
bleknar hon. Dimmorna, som i lätta massor utbredt sig vid
horisonten, synas ljusna; de öfvergå från grått till mörkviolett
och från mörkviolett till guldgult: det guldgula förändras till
en eld . . .; en gnistrande punkt synes ofvanom vattnen: solen
är till; hon har firat sin första uppgång. Hon stiger upp på
himlahvalfvet och börjar djerft sin bana. Hafvet, satt i rörelse
af en sakta morgonvind, gnistrar i dess glans. Under inflytandet
af dess lysande strålar uppträder en ny växtlighet, smyckad
med tusentals färger, som voro okända för den föregående
blomsterverlden. En tätare och mera omväxlande gräsmatta
betäcker fastlandets svartaktiga mark. Snart se vi himlafacklan
nedstiga mot den vestra horisonten med en ännu större prakt
än den, som omgaf hennes uppgång; och för första gången
synes på motsatta sidan af himmelen den jordiska skapelsens
andra stora ljus. Tyst stiger månen upp på det blåa hvalfvet
och utgjuter sitt stilla ljus öfver land och haf. Sådan var den
fjärde dagen, bilden af tusentals dagar. Hvarför skulle änglarne
vara de enda ögonvittnena till detta verk? Siarens öga har ju
också låtit oss skåda något af dess upphöjda skönhet.
För femte gången betäckes taflan af natt. Men stämman
har talat:
"Vimle vattnet ett vimmel af lefvande djur, och
fåglar flvge på jorden."
Dagen uppgår. Lik en brud, som bereder sig att
mottaga sin brudgum, är jorden smyckad med blommor af alla
färger. Men hvad hör jag? För första gången når en annan
röst än Herrens och de stora vattuens mitt öra. Det är
liksom ett missljudande larm. Liksom insekterna på en
sommarafton flyga foglar i täta skaror öfver insjöarne eller
genomströfva skogarne, under det att deras jättelika anförvandter
liksom på h,öga styltor vandra omkring i de af säf betäckta
dammarne och där jaga efter stora fiskar. Men själfve blifva
de byte för fruktansvärda fiender. Tv vi stå just nu vid de
krypande, simmande eller flygande amfibiernas tid; vidunder,
betäckta af starka pansar och beväpnade med mordiska tänder,
stryka omkring på stränderna, krypa fram pä de fuktiga
gräs-öknarne eller sitta uppe i träden och på klipporna för att
därifrån kasta sig på sitt byte. Äfven verldshafvet har sitt lif.
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
