Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra större profeterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jeremias.
107
som med så mycket skäl har gifvits åt densamma, nämligen
att den var en demonisk besatthet i stort. Alla
österlandets gudomligheter — Baal, Astarte, Molok och Tammuz
— tycktes hafva stämt möte i Jerusalem; templet hade blifvit
ett panteon. De tre siste konungarne hörde till de sämste
regenter, som den lilla staten någonsin haft. Under Jojakim
kora den kaldeiske eröfraren Nebukadnezar för första gången
till det heliga landet och gjorde Juda skattskyldigt under sig.
Något senare vardt Jojakims efterträdare, Jojakin, själf jämte
den bästa delen af sitt folk bortförd i fångenskap. Under
Se-dekia slår ändtligen Nebukadnezar det sista slaget: Jerusalem
och templet förstöres.
Sådane äro de tidsförhållanden under hvilka Jeremias blef
kallad att utöfva en profets verksamhet. Aldrig hade tyngre
börda blifvit lagd på en dödligs skuldror. En vek, kärleksfull,
bfijlig och för intryck djupt mottaglig själ, älskade Jeremias
högligen sitt fädernesland. Han hade velat gifva allt för att
se Juda blomstra och Jerusalem vara lyckligt, och dock har
han nu blott olycka att förkunna sine medborgare. Hans tjänst
liknar en själasörjares, som fått i uppdrag att ledsaga en
brottsling till afrättsplatsen. Han uppmanar Israel och dess konung
att underkasta sig den gudomliga rättvisans beslut. Han målar
lifligt, huru gagnlöst, farligt och syndigt motståndet mot den
kaldeiske eröfraren är. Då hans åhörare förnimma detta
besynnerliga tal, fnysa de af förbittring och raseri; de anklaga
honom för hemligt förstånd med fäderneslandets fiender.
Konung Jojakim sönderrifver den första samlingen af hans tal och
kastar bitarne i elden. De förblindade patrioterna gripa
profeten och nedsänka honom i en vattenlös brunn. Han tillbringar
dagar och nätter i detta förskräckliga fängelse. Men hvad äro
de kroppsliga qvalen i jämförelse med det andliga lidande, som
han utstår, då ban ser sig behandlad såsom fäderneslandets
fiende, ban, som blott lefver och lider för sin kärlek till
detsamma? Kan man undra på, om han understundom dukar under
för denna uppgift och såsom Job förbannar sin födelsedag?
Detta är dock blott en öfvergående svaghet. Snart vinner
tron öfverhand, och med samma mod, med hvilket han vågat
uppmana sitt folk att underkasta sig den främmande eröfra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
