Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra större profeterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hesekiel.
111
öfverlemnade åt desse koloniens ledare Herrens uppenbarelser,
hvilka meddelade dem åt folket, som fans i deras omgifning.
Jerusalem stod ännu upprätt. Det hotade fäderneslandets
öde upptog framförallt annat nybyggarnes tankar. Deras sinnen
voro djupt nedslagna. Tanken på den stora nationela tuktan,
på hvilken Jeremias förberedt dem, hade de ännu icke kunnat
anamma. Innan underkastelsen var fullständig, kunde ingen
sedlig upprättelse vara möjlig. Hesekiel måste sålunda börja
med att fullgöra Jeremias verk och föra de landsförvist^
därhän, att de i sitt samvete godkände den dom, som skulle
utbryta öfver deras fädernesland. Detta var syftemålet med
första delen af hans verksamhet.
Gud förflyttar honom i anden till bärgens land, — så
framställer sig för hans minne det älskade barndoms- och
ungdomslandet midt ibland de ofantliga slätter, kring hvilka
hans blick nu irrar. Han är vittne till den afgudadyrkans
styggelse, för hvilken Jerusalem och själfva templet nu är
skådeplatsen. Han ser i en syn, huru Israels qvinnor i
helgedomen fira fester åt den feniciske guden Tammuz, den grekiske
Adonis; i förgården ser han öfverstepresten i spetsen för de
24 prestklassernes ledare tillbedja solen. Vidare ser han i följd
af dessa vanhelgande handlingar den hemlighetsfulla molusky,
som var en sinnebild af Guds närvaro, höja sig från det
allraheligaste och flytta sig till templets tröskel. Därifrån höjer
den sig ånyo och slår sig ned på oljobärget öster om staden,
öfverlemnande sålunda Jerusalem och templet i fiendens händer,
för att beskydda allenast den del af folket, som är bortfördt
till österlandet, och på hvilket hädanefter hoppet om Guds rike
på jorden hvilar. Hvilken underbar tafla, egnad att försona
nybyggarne med stadens och templets nära förestående
ödeläggelse och på samma gång uppväcka i dem tron på en blif- *
vande återkomst!
Men en morgon förkunnade emellertid Hesekiel för de
äldste, att hans mun skulle förblifva sluten intill den dag, då
en undsluppen skulle komma och för nybyggarne berätta
Jerusalems intagande. Aftonen samma dag dog plötsligen profetens
hustru. Och i det Herren förbjöd Hesekiel att bära sorg efter
den, som utgjorde hans lifs glädje, gaf han för de landsförviste till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
