Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra större profeterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
De fj’ra större profeterna.
känna, huru de skulle uppföra sig, då underrättelsen om den
stora nationela olyckan, deras heliga stads förstöring nådde
dem. Tre år förflöto under tyngden af denna väntan.
Slutligen kom budbäraren. På just samma dag fick profeten åter
rättighet att tala. Månne för att sjunga en klagosång,
liknande den, som Jeremias uppstämde öfver hufvudstadens
rykande grushögar? Nej, utan för att öppna utsigten till
befrielse och ära. I en af sina första syner hade Hesekiel skådat
en eldflod, som utgick från Guds tron. Den är utan tvifvel
en bild af hans eget ord. Från detta ögonblick utgjuter det
sig i de förkrossade hjärtana såsom en hoppets ström.
Det älskade fäderneslandet visar sig ånyo för hans blickar.
Det är icke längre ett ödelagdt land, utan en rikt befolkad
bygd. Tillbedd och dyrkad af sitt återstälda folk, gifver Herren
det en ny David till herde:
"Jag skall uppväcka öfver min hjord en enda herde, son) skall föra
dem i bet, nämligen min tjänare David; han skall föra dem i bet och
han skall vara deras herde. Och jag, Herren, skall vara deras Gud; och
min tjänare David skall vara fursten ibland dem . . . Och jag vill göra
ett fridsförbund med dem och utdrifva alla onda djur (sinnebilder af de
hedniska monarkierna) utur landet, att mina får skola säkre bo på
betesmarkerna och sofva i skogarne; och jag skall utgjuta min välsignelse
öfver dem . . . Och de skola icke mer varda hedningarne till rof, och
inga djur på jorden skola mer uppäta dem." (34: 23—28).
Men denna Israels återkomst till sitt land är blott
välsignelsens början. Hesekiel ser den åtföljd af ännu härligare
nådegåfvor:
"Och jag vill utgjuta rent vatten öfver eder, att J skolen rene
varda. Från all eder orenlighet vill jag rena eder och taga bortur eder
kropp stenhjärtat och gifva eder ett hjärta af kött. Jag skall gifva min
Ande i eder och göra af eder ett folk, som i min bud vandra och mina
rätter hålla." (36: 25-27).
Hvad svarar emellertid folket, som omgifver honom, på
alla dessa timliga eller andliga löften? Modlöst i hög grad,
utropar det: allt detta är härligt, men omöjligt. Har man
någonsin sett ett folk, som bortförts af en eröfrare till ett
främmande land, återkomma till sina härdar igen? Babylon
synes fångarne vara en omätlig graf, hvari de för evigt kastats
ned och från hvilken ingen makt skulle kunna draga dem. "Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
