Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jobs bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Jobs Bok.
ett förspel till hans framtida uppenbarelse för de icke
teokra-tiska folken, förråda ett starkt universalistiskt drag i denna bok.
Satau visar sig här med alla de drag, som karaktärisera
denna personlighet i den hebreiska monoteismeri, en hög
ursprunglig värdighet, en dolsk ondska, en skygg undergifvenhet,
en betydlig makt, som dock strängt begränsas af honom, som
anförtrott honom densamma. Detta erkänner till och med
Renan! "Det är en helt annan personlighet än Send-Avestas
Ariman. Det är icke den onde anden, som af sig själf är och
verkar . . .; han gör intet utan på Guds befallning." Ifrån
denna skildring i prologen till Job tyckes Jakob hafva hämtat
de anmärkningsvärda orden: djäflarne tro på Gud och bäfva"*).
På denna scen passar in såsom på ingen annan ett yttrande
af en kristen från den nyare tiden: "Satan kan ej gå längre
än hans kedja räcker"**. Häraf kan man se, hvad man bör
tro om rationalisternes vanliga påstående, att hebreerne lånat
sina föreställningar om goda oeh onda änglar från den
persiska religionen. Renan säger helt öppet: "denna del af bokens
teologi (läran om änglarne och dämonerne) går, med undantag
måhända af Elihus tal, icke utöfver den föreställningskrets,
som vi finna hos hebreerne före deras beröring med assyrierne
och perserne."
Så mycket om de tre personerne. I hvilket förhållande
träda de nu till hvarandra? Gud, upphofvet till det goda i
verlden, som städse uppskattar och belönar detsamma,
betygar inför de församlade himmelska skarorna sitt välbehag
öfver Jobs fromhet. Satan, representanten för tviflet på allt
godt, som ännu icke pröfvats, instämmer icke i det gudomliga
omdömet. I stället för att nedtysta hans misstankar,
framkallar Gud själf deras utbrott:
Har äu fästat din uppmärksamhet vid min tjänare Job?
Satan, som icke har någon bestämd anklagelse att
framställa mot Jobs uppförande, inskränker sig till att framkasta
tvifvel om renheten af hans hemliga bevekelsegrunder:
Månne det är för roskull Job fruktar Gud?
*) Jakob. 2: 19.
**) J. Newton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
