Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jobs bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handlingens gång.
135
puka, harpa och flöjt, äro just de, hvarom första mosebok
talar*). De 140 lyckliga år, som läggas till Jobs föregående
år (vid tiden för sina olyckor var han förmodligen 70 år
gammal), öfverensstämmer med det, som första mosebok
berättar oss om patriakernes långa lifstid.
Angående Jobs samhällsställning gör Pierre Leroux i sin
fantastiska skrift öfver ifrågavarande bok, hvilken skrift
emellertid understundom innehåller tämligen förståndiga iakttagelser,
den anmärkningen, att man icke får föreställa sig Job såsom
en nomadiserande arab. Han är en rik egendomsägare, som
bosatt sig på ett ännu fastare sätt än Abraham under hans
kringflyttningar i Beersaba eller någon annan ort. Det är i
ett hus och icke under ett tält, som hans söner och döttrar
församlats, då döden öfverraskar dem. Hans oxar gå för
plogen, då sabeerne bortföra dem**). Job nedkallar öfver
sig själf den gudomliga förbannelsen, "om hans mark ropar
emot honom, om jämväl dess fåror gråta, om dess must han
njutit, utan köp, i det han bragt dess ägare om lifvet." Och
denna förbannelse slutar med följande ord: "så framkommo då
tistel i stället för hvete och ogräs för korn***). Man ser,
att Job med den mäktige nomadens rikedom, som till största
delen bestod i hjordar af alla slag, förenade sådan, som
utmärker den store jordägaren.
Gud är i prologen icke endast den allsmäktige, det högsta
väsendet (Schaddaj) eller det hemlighetsfulla väsendet, som
härskar öfver alla naturens krafter och fruktas af alla (Elohim).
Han är det absoluta, det enda väsendet, inför hvilket allt är
intet, den som uppenbarat sig för Israel såsom detta folks Gud
under namnet Jehova. Ännu okänd af alla de öfriga folken,
står han icke dess mindre i förbindelse med dem, i det han,
såsom Petrus säger, med välbehag skådar ned på "hvar och
en, som fruktar Gud och gör rättfärdighet, af hvad folk han
än må vara"†). Bruket af namnet Jehova i prologen och
epilogen äfvensom Jehovas eget framträdande (k. 38—41),
*) Jfr Jobs 21: 12; 30: 31 med 1 Mos. 4: 21; 31: 27.
**) Job 1: 18, 15.
***) Job 31: 38-40.
†) A. G. 10: 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
