Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jobs bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handlingens gång.
141
att bekänna sina hemliga synder. I den andra (intill kap. 21)
antager deras språk en mer och mer dyster och hotande prägel.
Genom sin stolta hållning gör Job på dem alltmera intrycket
af en verklig illgärningsman. Hans högmod på en gång
upprör och förstenar dem.
Slutligen i den tredje (intill kap. 31) uttalar Elifas utan
omsvep den länge tillbakahållna anklagelsen och fogar därtill
en högtidlig och kraftig vädjan till Jobs samvete; Bildad
inskränker sig till att med stolthet afvisa hans invändningar;
den tredje vännen, afstår från att i sin ordning tala, emedan
han anser, att intet återstår att göra med en så förhärdad
varelse som Job*).
Man inser tydligt, att vännerna, då de tala på detta sätt,
framställa den på deras tid antagna läran, enligt hvilken måttet
af hvars och ens synder ansågs utgöra den enda rätta
måttstocken för fördelningen af mänskligt lidande. Arme Job!
Att i denna mening inför honom upphöja den gudomliga
rättvisan är att stöta dolken i hans bröst; det är att gifva honom
nådestöten.
Och huru beter han sig i denna förskräckliga belägenhet?
I ordbytet med sina vänner blifver han slagen. Ty för att
afvärja de stötar, hvarmed desse i Guds rättvisas namn
genomborra honom, har han till sitt förfogande ingen annan teologi
än deras. För att segerrikt svara dem, behöfde han hafva
erhållit kunskap om uppträdet i prologen, hvilket allena gifver
nyckeln till den skickelse, för hvilken han är föremål. Men
han vet ingenting-därom. Han är i samma belägenhet som
den son, hvarom vi nyss talat; då hans bröder se den
plötsliga stränghet, hvarmed fadren behandlar honom, fråga de
honom med förskräckelse: hvad har du gjort? och med en
blandning af medlidande och afsky uppmana de honom att
bekänna det fel, hvarigenom han ådragit sig en så rättvis och
god varelses vrede. Den stackars ynglingen kan endast svara
på ett sätt: Jag vet ingenting, alldeles ingenting. — Men vår
*) Se den förträffliga framställningen af denna stegring hos Schultz:
Sechs Beden zu den kirchKchen Frågen der Gegenwart, 1869 (i talet
öfver Job).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
