Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jobs bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Jobs Bok.
Jag tvekar icke att säga, att detta är bokens
beundransvärdaste stycke. För tolkaren det vida svåraste, är det icke
dess mindre det lättast tillgängliga för ett bekymradt hjärta.
3. En annan person, yngre än Jobs vänner, Elihu, hade
varit närvarande vid samtalet. Då han ser förkämparne för
Guds rättvisa bragte till tystnad och Job herre på valplatsen,
så tager han, som af vördnad för de andre hittills hållit sig
tyst, till ordet och gifver luft åt de känslor, som öfverväldiga
honom. Han är, såsom Oehler så trälfaude sagt, uppbragt mot
Job, därför att denne icke kunnat rättfärdiga sig utan genom
att anklaga Gud, och emot vännerne, därför att de icke kunnat
rättfärdiga Gud utan genom att anklaga Job.
De fyra tal, som läggas i hans mun, innehålla
utvecklingen af två stora tankar.
Den första: vännerne hade’ bort säga Job, och Job hade
bort påminna sig, att det finnes lidanden, som, utan att vara
vedergällning för begångna fel, påläggas för att rena
människan från syndens frö i hennes hjärta och bevara henne från:
de fall, hvari hon skulle kunna låta sig draga:
Ty Gud dock talar på ett
Eller annat sätt, fast hon ej fattar.
I dröm, i nattlig syn,
När sömn faller människor på,-
I slnmranden på bädden,
Då låter han människors öron upp
Och präglar dem varning in,
För att komma män’skan att r}’gga ett dåd
Och taga högmod från mannen bort,
Häjda hans själ från djupet
Och hans lif från att störta på spjutet.
Han ock tuktas med plågor på sin bädd
Medan ständig oro är i hans ben;
Honom äcklar hans lif vid mat,
Hans själ vid älsklingsspis,
Hans kött förgås till osynbarhet
Och hans kala ben bringas i dagen till syns,
Och nalkas så hans själ mot djupet,
Hans lif till de dödsbringande.
Står honom en ängel medlande upp,
En af de tusen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
