Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jobs bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handlingens gång.
153
säkrar, att han skall upprättas; han utsäger, att hans kropp
skall skåda Gud. Men dessa blixtlika ljuspunkter
efterföljas-livar je gång af ett ännu djupare mörker. Den gamla
patriar-kaliska uppfattningen tynger ännu på författarens sinne.
Åsynen-af den rättfärdiges lidande drager honom ned i en djup
förvirring och i epilogen återkommer han rätt och slätt till den
vedergällningslära, utöfver hvilken han för ett ögonblick sökt
komma; ty just här pä jorden får Job sin upprättelse, då han
får tillbaka sin förmögenhet. Sålunda slutar boken med samma
lära om den jordiska vedergällningen, som lian i vissa
ögonblick tycktes vilja bekämpa och utrota.
Om Jobs bok icke vore annat än en sådan
osammanhängande väfnad och full af motsägelse, så skulle det vara svårt
att förstå, huru den under alla tider kunnat utöfva en så
utomordentlig makt på den mänsklige anden och huru den ännu
kunde förtjäna att kallas "idealet för ett semitiskt
skaldeverk", såsom dock Renan själf gör. Försåvidt man icke
vill göra författaren till en den mest hållningslöse och på
samma gång den mest upphöjde ande, så måste vi säga, att
läran om syndens noggranna vedergällning genom lidandet
bestämdt och för alltid tillbakavisas i Jobs samtal med sina
vänner, och att den efter att hafva fått detta dråpslag icke
vidare kan komma igen i den öfriga delen af berättelsen.
2. Likaledes hafva ett visst antal uttolkare, t. ex. de
Wette, tillagt dikten ett annat syfte än att bekämpa läran
om-vedergällningen här på jorden, sådan den läres af den mosaiska
lagen. Men i detta fall mäste man medgifva, att epilogen står
i strid med bokens tanke; det återstår då intet annat än att
göra sig af med denna medelst sådana maktspråk, som kritiken
nu för tiden så gärna tillåter sig. Föröfrigt har den israelitiska
visheten aldrig stält sig i strid med mosaismen. Hon har
visserligen sökt lagens grundvalar i tingens väsen och i
människans sedliga natur; hon har följt dess tillämpning på
lifvets alla enskilda förhållanden; men har aldrig stält sig i
motsägelse med densamma, utan städse vördat den såsom det.
högsta uttrycket för den gudomliga viljan. De Wettes
förklaring har det felet att pä visst sätt inskränka hela boken
till Kap. 4-31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
