Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jobs bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handlingens gång.
155
en plats i den troendes hjärta, dock tror sig äga ett högre
ljus än detta den stumma undergivenhetens halfmörker, som
i själfva verket skulle vara att uppgifva hoppet om hvarje
lösning. Den första delen af Elihus tal låter oss redan vänta
något för tanken mera tillfredsställande. Prologen och epilogen
lemna tydligen en lösning, värdig detta namn.
Samma svar kunna vi äfven afgifva på Schlottmanns
förklaring, enligt hvilken bokens syfte blott är att skildra den
troendes sedliga strid i pröfningen. Jobs bok blifver därigenom
en moralisk afhandling, under det att den i själfva verket är
ett försök till en teodicé. Närmare betraktadt, sysselsätter sig
författaren isynnerhet mera med Guds förhållande än med
människans. Han vill icke veta, huru Job skall uppföra sig
emot Gud, utan lör hvilket ändamäl Gud handlar så emot
denne trogne tjänare. Och om författaren icke trodde sig kunna
kasta en stråle af ljus in i denna mörka afgrund, om
betydelsen af hans bok blott skulle mätas efter den tanke, som
utvecklas i kap. 34—41, så skulle arbetet vara förfeladt, och
författarens djärfva försök vore blott att betrakta såsom en
storartad, men fåfäng ansträngning.
5. Volk har nyligen utvecklat en mycket egendomlig
idé*). Författaren till Jobs bok skulle hafva velat uttrycka
följande grundtanke: människan kan icke finna tröst och frid i det,
som kommer af människan allena; hon behöfver i pröfningen
den omedelbara uppenbarelsen af en Gud, som visar sig för
henne och talar till henne personligen. Detta snillrika försök
låter hela boken på sätt och vis uppgå i den i kap. 38—41
skildrade Gudsuppenbarelsen. Men från denna synpunkt skulle
själfva Guds uppträdande och talande vara hufvudsaken, under
det att innehållet i hans långa tal skulle blifva tämligen
likgiltigt. Men detta är visserligen icke författarens tanke. De
bilder, i hvilka Gud utvecklar bevisen på sin skapaude makt
och visdom, hafva i hans ögon åtminstone samma betydelse
som själfva uppträdandet.
6. Pierre Leroux har gjort en kraftig ansträngning att
bäfva denna svårighet. Jobsdikten skulle enligt honom vara
*) Volk, Guilelmus, de summa carminis Jobi sententia
äispu-tavit. Dorpat 1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
