Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess innehåll.
195
hvarvid enhvar uttalar eller mottager det ord, som korteligen
ställer hans läge i klart ljus.
Det första af dessa små uppträden har naturligtvis
afseende på förhållandet mellan Sulamit och hennes älskade.
Kören ser i fjärran två personer framträda; det är en ung
man samt en ung flicka, hvilken med förtroende och ömhet
stöder sig påvhonom:
"Hvem är denna, som kommer från öknen, stödande sig vid sin
vän?"
Detta är ett motstycke till Sulamits uppträdande i
föregående akten (3: 6), då hon ankom till palatset i Salomos
bärstol och var omgifven af hans lifvakt. Nu har hon
återfått friheten. Hon har skyndat sig att söka upp sin vän. Hon
fann honom under ett äppleträd nära föräldrahemmet. Då
han kommer med henne in på skådeplatsen, talar hon till
honom följande ord:
"Jag har väckt dig under äppleträdet; där födde dig din moder,
där bar dig hon, som födt dig".
Och nu, då hon återfunnit honom, är det hennes enda
önskan att oupplösligt blifva med honom förenad:
"Lägg mig som ett signet uppå ditt hjärta, som ett signet uppå
din arm*). Ty kärleken är stark som döden, lidelsen är hård som
grafven, dess glöd en eldens glöd, en Jehovas låga. Ej starka vatten
kunna släcka kärleken och floden ej förqväfva den. Om någon, för att
vinna kärleken, gåfve ut allt gods, han ägde i sitt hus, man skulle honom
blott än mer förakta".
Huru har väl Renan kunnat besluta sig för att lägga dessa
brinnande ord i munnen på en vis, på en pedant, hvilken skulle
framsäga dem på scenen, såsom berättelsens moraliska summa?
Det är Sulamit själf, som här besjunger den känslas kraft,
hvarigenom hon förvärfvat sig segern, kraften hos den sanna
kärleken, denna flamma, som utgår från Jehova, i hvilken intet
själfviskt element inblandar sig och hvars okufliga kraft blott
kan jämföras med dödens makt och grafvens glupskhet.
Om dikten blott vore en kärlekssång, så borde den sluta
här vid denna sin högsta glanspunkt. Vi förundra oss därför
*) De gamle hängde sina signetringar vid ett snöre antingen kring
halsen eller om handleden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
