Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Höga Visan.
i den palmén och hålla mig fast i dess grenar . . . Din mun är såsom
bästa vin, som flyter . . ."
Plötsligen afbryter honom Sulamit, såsom hon redan förut
gjort i första akten, och tillegnade sig hans sats, fulländar
hon den och tillämpar den på sin älskade:
". . . Lätt ned i vännen min".
Och nu öfverlemnar hon sig i sin tur åt hela lifligheten
af sin känsla, hon öppnar munnen för att säga ting, som hon
vakande aldrig skulle hafva uttalat. Hennes älskade är där,
hon tillhör honom. Hon inbjuder honom till en spatsertur
på fåltet; därefter vill hon föra honom in i sin moders hus
och där framlägga för honom både friska och gamla frukter,
som hon för hans räkning bevarat. Ack, att han icke är hennes
broder! Då finge hon åtminstone lefva tillsamman med honom
och betyga honom sin kärlek, utan att någon ägde rätt att
tadla henne, hon finge sitta vid hans fötter i modrens hus och
låta sig undervisas af honom om allt, hvarom hon nu är
okunnig! Och sedan vill hon i sin ordning bjuda honom
kryd-dadt vin, saften af hennes granatäpplen . . . Och vid denna
hänryckande tanke känner hon sig ånyo råka i vanmakt, men
nu för att falla i hans armar, som hon skådar så nära sig;
och i det hon ånyo förlorar medvetandet, upprepar hon under
exstasen, hvari hon allt djupare försjunker, det omqväde, som
förkunnar hvilan efter striden:
"Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, väcken icke upp, uppväcker»
ej kärleken, innan den vaknar af sig själf".
Så har Sulamits trohet segrat i tvänne fruktansvärda
strider öfver de tre väldiga makter, hvarom aposteln talar;
ögonens begärelse, köttets begärelse och ett högfärdigt lefverne.
Hon har föredragit den fattiga, men uppriktiga kärleken
framför den prålande, men sinliga lidelsen. Dens kärlek, som icke
gifver något annat ... än sig själf, syntes henne bättre, än
dens kärlek, som gaf allt . . . utom sig själf.
Den tredje akten är triumfen efter segern. Den omfattar
sista kapitlet från och med v. 5 och består af fyra korta
uppträden, i hvilka alla personer, som trädt i förhållande till
Sulamit, liksom under ett slags revy jämföras med hvarandra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
