Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Höga Visan.
och regeringen *). Ett betungande skatte- och
tvängsar-betssystem utbildade sig. Folket blef utan förbarmande
tull-och skattbelagdt. Men ett af de mest afgörande dragen i
denna fullständiga förändring var det, att Israel från att vara
en normadisk och åkerbrukande nation ombildades till en
militärstat och eröfrande nation, Hvarje månad säger Stähelin
måste 24,000 man skiftesvis tjänstgöra**). Nu var det i
själfva verket icke längre fråga om att bevara Kaanans land
allena. Alla de angränsande länderna hade underkufvat^ och
förenats med den israelitiska monarkien. "Davids ståthållare",
säger Duncker, "hade intagit de gamle nationele konungarnes
plats, i Damaskus, i Ammon och Edom". Alla dessa
skattskyldiga folk skulle hållas i underdånighet. I följd häraf
måste man äfven hos dem underhålla besättningar, hvarför
Guds folk måste underkasta sig en betydlig militärtjänst, från
hvilket arbete det fordom varit fritaget. Hvad som är sagdt
om David: "att han inlade besättningar i hela Idumeen"***),
kan tillämpas på alla andra eröfrade länder från Eufrat till
Medelhafvet och från Libanon till Röda hafvet. Sådan var
den nya ordning, som kännetecknas med dessa ord: "min
moders söner hafva vredgats mot mig och satt mig till att vakta
vingårdarne". De kungliga ståthållarne pålade detta fordom
fria folk en sträng militärtjänst och mödosamma arbeten.
Sålunda har Israel icke blott gått förlustigt äganderätten
till sitt eget land, utan det har äfven nödgats vakta
främmande områden. Och med denna förändrade ställning har
det förlorat sin ursprungliga skönhet. Det är sant, att massan
af folket, här representeradt af Jerusalems döttrar, öfverlemnar
sig åt en glädtig beundran öfver den unge konungens makt
och glans, som gör guldet lika vanligt i Jerusalem som smutsen
på gatorna; men det sant israelitiska medvetandet låter häraf
icke bedraga sig; midt i denna härlighet känner det sig vara
förnedradt. Detta är hvad Sulamit uttrycker.
Sådant är innehållet af det, som föregår den egentliga
handlingen. I detta ögonblick börjar den i dramat framstälda
*) Duncker, Geschichte des Alterthums, Is 2 (1855) s. 388 f.
**) Leben Davids, s. 46 (efter 1 Krön. 27).
***) 2 Sara. 8: 13, 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
