Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess betydelse.
207
pröfningen, hvars betydelse vi nu hafva att bestämma. Den
har, så att säga, två grader. Hvarje gång börjar den med
ett möte mellan Sulamit och Salomo, hvari denne sätter i
verket sina olika förförelsemedel, och hvarje gång slutar den
därmed, att Sulamit faller i ett exstatiskt tillstånd, under
hvilket hon, ehuru blott och bart i anden, söker efter eller
njuter af sin älskades närvaro.
Salomos och Sulamits möten afbilda den dragning, som
utöfvas på israels hjärta af den ideala jordiska storhet, hvilken
Salomo på det fullkomligaste sätt historiskt förverkligat, och
för hvilken han städse förblifver urbilden. Och under det att
kören af Jerusalems unga döttrar i sin obetingade
hängifvenhet för konungens vilja framställer i personlig gestalt
Israels folk, bländadt af det yttre härlighetsideal, som det såg
i Salomo, så framstår Sulamit i sitt okufliga motstånd mot
konungens anbud och i sin orubbliga trohet mot den herde,
som hennes hjärta tillhör, såsom sinnebilden af denna djupa
längtan efter Jehova, denna outsläckliga törst efter Gud, denna
gudomliga instinkt, som hos det judiska folket lika litet kunde
tillintetgöras som dess gudomliga ursprung och dess
messi-anska bestämmelse. Äran af att sitta på en tron vid sidan af
en verldshärskare, af en jordisk Salomo, af en representant
för den förhärligade mänskligheten, är inför ett oförvilladt
israelitiskt medvetande en vanära i jämförelse med dess heliga
bestämmelse att vara Jehovas trolofvade, hans blifvande brud
utan fläck eller skrynka på hans tillkommelses dag.
Detta israelitiska medvetande i sin helhet har funnit sitt
renaste och högsta uttryck i profetismen. Men det finnes ett
mycket märkligt samband emellan de tillstånd af vanmakt
och hänryckning, som vid slutet af hvarje pröfning öfverraskar
Sulamit, och de profetiska hänryckningarna enligt skrifteu.
"Jag sofver", säger Sulamit, "men mitt hjärta vakar". När
Balaam vill skildra det ögonblick, då Anden lägger sin hand
på honom, så uttrycker han sig på följande sätt: "så säger han,som
hör Guds tal, som ser den allsmäktiges syn, som, när han
faller till jorden, får ögonen upplåtna"*). Dessa ord
1 *) 4 Mos. 24: 4. — Man har — såsom vi redan anmärkt —
ådaga-agt, att de gamla ägde en fullkomlig kännedom om de magnetiska före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
