Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess betydelse.
211
fången under Salomos ok. Blott i gudstjänsten, i de
profetiska synerna och exstaserna uppenbarade han sig för de sina.
Men hon ropade till honom: "o att du klöfve himlarne och
stege ned!"*). Så suckade Israel bönfallande genom sina
psalmisters och profeters mun. Och denna suck: "kom!"
äten suck, som utgår ifrån hvarje verkligen oförvilladt
israelitiskt medvetande; den är själen i detta folks lif, likasom den
nu är själen i kyrkans. Har icke Jehova själf sagt till
väk-tarena, som å hans vägnar vakade öfver Israel: "gifven eder
ingen hvila; gifven mig ingen hvila . . .!**). Sulamit är en
personifikation af denna Israels bidan, liksom bruden i
uppenbarelseboken, hvilken sträcker händerna mot den
återkommande Kristus, är en personifikation af församlingens längtan.
Jehovas messiauska uppenbarelse, hans, hvars namn betyder:
Jag är och jag kommer***), är svaret på denna det
andliga Israels bön. 1 besittning af sin älskade prisar Sulamit
nu styrkan af det band, som förenar dem med hvarandra,
kärleken i hela dess höghet. Kärleken, säger hon, är icke en
känsla af mänskligt ursprung; den kan följaktligen icke köpas
för något pris. Den är en låga från Jah (Jehova), upptänd
af honom och själf dess högsta föremål. Den sinliga lidelsen
hos en rik, som erbjuder allt, utan att gifva sig själf, möter
blott förakt, under det att Guds sanna kärlek, som icke
erbjuder någonting annat än sig själf, men som ock gifver sig
själf helt och hållet, äger en oemotståndlig kraft liknande
dödens och grafvens.
Sedan Sulamit sålunda förklarat den älskades
hemlighetsfulla uppträdande och besjungit det fullkomliga band, som
förenar dem med hvarandra, vänder hon sig till sina bröder,
hvilka så hårdt behandlat henne, icke för att beklaga sig öfver
en stränghet, hvars rättvisa och goda följder hon icke
misskänner, utan för att samtala med dem om en ung syster,
hvilken hon nu ser på tröskeln till modrens hus. Hon kommer
utan svårighet öfverens med dem om den grundsats, som bör
*) Es. 64: 1.
**) Es. 62: 6, 7.
***) Upp. 1: 4; 22: 17, 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
