Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jesus Kristus.
57
han ofta betecknar sig som människans Son? Femtiofem
gånger gifver han sig detta älsklingsnamn i våra evangelier.
Han vill tydligen därmed beteckna sitt förhållande till
mänskligheten. En människoson betyder i skriften en sann
människa*). Människans Son är alltså människan i högsta
mening, den sanna människan, den fullkomliga verkliggörelsen
af människotypen, den normala representanten för detta slägte,
sådant det fattats af Den, som gifvit det tillvaro.
Men denna benämning är icke den enda, hvarmed Jesus
i sina tal betecknat sig. Han har äfven ganska ofta kallat
sig Guds Son, eller korteligen Sonen**). Med detta
namn-kännetecknar Jesus sitt förhållande till den gudomliga naturen
eller hällre till Guds person.
Man finner lätt, huru vilseledande den hos bibeltolkarne
mycket utbredda åsigten är, som låter såväl den ena som den
andra af dessa benämningar betyda Messias och följaktligen
gör dem liktydiga. Tvärtom bilda de en motsats och
fullständiga hvarandra. 1 den ena har Jesus velat inlägga allt
hvad han är för människorna, i den andra allt hvad han är
för Gud***).
Trots detta dubbla förhållande och denna dubbla natur
är Jesus icke dess mindre en enda person. Därför måste den
påpekade motsatsen finna sin lösning i en högre enhet, i ett
jag, som är uttrycket för det oupplösliga personliga
medvetandet hos honom, som talar sålunda om sig själf med
uttrycket "jag", men denna enhet, som måhända är det första
mysteriet för religionsvetenskapen, är oss dock icke förbjudet
att söka utforska; kyrkan har formulerat den i benämningen
Gudamänniskan.
Men då människan beträder detta framför andra heliga
område, må hon icke glömma bort att aftaga skorna af sina
fötter, d. v. s. afstå från sina egna tankar, för att öfverlemna
*) Hes. 37: 3 och flerst.
**) Joh. 3: 16; 5: 25 o. s. v.; Matt. 11: 27; 28: 19 o. s. v.;’Mark.
13: 32.
***) I allmänhet är det ganska lätt att utförligt göra sig reda för
bruket af dessa namn enligt det olika sammanhang, hvari de förekomma.
Jfr t. ex. Joh. 3: 14, 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
