Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människones Son.
63
nedstego i floden, skulle de för honom bekänna sina synder*).
Då du Jesus framstälde sig på samma sätt som hvarje annan
israelit, borde ban äfven göra något liknande. Hvari bestod
denna bekännelse? Om någon mänsklig känsla var främmande
för Jesu hjärta — och det fans verkligen en, en enda —, så
var det ångerns. Han bekände alltså, såsom Esaias, Daniel
och Nehemias, sitt folks synder och ödmjukade sig för dess
skull; men med den skilnaden, att Jesus, då ban sade oss,
icke sade detta i känslan af egen delaktighet i deri
gemensamma synden, utan blott under inflytande af en den djupaste
medkänsla. Kan man tänka sig något mera mänskligt än den
gemensamhetskänsla, med hvilken Jesus i detta ögonblick för
alltid smider den kedja, som förenar honom med den
skuldbelastade mänskligheten! Anblicken af detta skådespel var
det, som sedermera ingaf Johannes Döparen detta upphöjda
ord: "si Guds Lam, som borttager verldens synd". Han hade
i Jesus på dennes döpelsedag igenkänt det heliga offerlam,
som, på samma gång det från viljans synpunkt satte en djup
klyfta mellan sig och synden, från gemensamhetsbandets
synpunkt gjorde hela slägtets synd till sin egen.
Ett tredje drag vid Jesu dop, hvari hans sanna
mänsklighet uppenbarar sig, är den bön, under hvilken han nedstiger
i Jordans flod**). I denna bön uttalar sig för första gången
på ett fullkomligt sätt den skuldbelastade mänsklighetens suckan
efter förlåtelse och den rena mänsklighetens trängtan efter det
himmelska lifvet, efter den helige Ande, utan hvilken
människosjälen blott för ett medvetslöst lif. Bönen är ett
mänsklighetens nödrop; Jesus bad i känslan af den nöd, som han
följaktligen hade gemensam med oss.
Guds svar på denna bön lät icke vänta pä sig: himmelen
öppnades; det ljustecken, som afbildade Andens meddelelse,
visade sig; Guds röst lät sig höra: tre sakförhållanden,
förnimbara för Johannes och Jesu inre sinne och som för dem voro
tecken för de högsta andliga verkligheter: det första var tecken
för den åt Jesus gifna fullkomliga uppenbarelsen af de
guddomliga rådsluten; det andra för meddelelsen af den gudom-
*) Matth. 3: 6.
**) Lak. 3: 21: "och under det han bad, öppnade sig himmelen".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
