Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Jesus Kristus. 64
liga kraft, som var honom gifven, för att sätta honom i stånd
att utföra frälsningsplanen: det tredje för vissheten om hans
värdighet som Guds älsklige Son, utan hvilken visshet han
icke hade kunnat fullborda detta verk. — Allt detta är så
mänskligt, att vi återfinna likheter därmed i vår egen andliga
utveckling. Kunna vi väl företaga oss ett heligt verk, utan
att ofvanefter hafva blifvit upplyste om den uppgift, som vi
skola lösa, utan att hafva blifvit begåfvade med den gudomliga
kraft, som svarar däremot, och utan att vara förvissade om,
att Gud själf med välbehag upptager vår person och vårt verk?
Skilnaden mellan Jesus och oss i detta afseende är helt enkelt
denna, att han blifvit belastad med mänsklighetens allmänna
frälsningsgärning, under det att vi blott medverka till denna
gärning på ett begränsadt sätt och i gemenskap med honom,
och att följaktligen han mottager Anden i fullt mått, under det
att vi alle genom denne Ande blott undfå en särskild gåfva.
intet är sålunda i alla afseenden mera mänskligt än detta
uppträde vid Jesu dop; det uppenbarar för oss, att han är en
sann människa, men på samma gång att han är den människa,
som är kallad att inviga hela slägtet i den högre lifsform,
andelifvet, för hvilket det är bestämdt.
IV. Frestelsen. — Uppträdet vid dopet fullständigas
i våra tre synoptiska berättelser af frestelsen; de äro med
afseende på själfva sin betydelse oskiljaktige, och det är först i
denna andra tilldragelse, som Jesu sant mänskliga karaktär
tydligast framträder. Blott Gud är höjd öfver frestelsen; att
fresta är djäfvulen förbehållet, att frestas är människans lott.
Hvarför anser dä Gud det nödvändigt att i frestelsens
pröfning öfverlemna den varelse, som han gifvit så stora
nådebevis? Jo just för dessa nådebevisningars skull. Han måste
i frestelsens skola lära att åt Gud allena helga de gåfvor, som
han mottagit. Skulle icke Jesus i själfva verket ganska ofta
under loppet af sitt offentliga lif hafva blifvit frestad att
använda sin underbara makt till att förbättra sin personliga och
jordiska ställning, hvilket ju inneburit en förnekelse af hans
verkligt mänskliga ställning? Skulle han icke mången gång
i följd af folkets hänförelse få anledning att spela en politisk
Messias’ och en lysande furstes rol, hvilket ju skulle vara det-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
