Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Jesus Kristus. 76
synder; ändamålet med hans död var att betala lösepenningen
för hans bröder.
Under sitt lif hade han fullbordat den normala människans
uppgift. I sin död fullgjorde han hvad den syndiga
människan bort göra.
Visst och sant är, att blott en människa, en sann
människa, kunde så inför Gud träda istället för den brottsliga,
mänskligheten. En ängel från himmelen hade icke kunnat
uppfylla denna gärning. Måste man icke själf vara medlem
af en familj, för att kunna bära denna familjs vanära? Huru
kan man hafva en lefvande känsla af ett stort nationelt
felsteg, om man själf icke tillhör den brottsliga nationen? Den
sympati, som drifves så långt, att man känner sig
medansvarig med en annan, ja till och med kallad att träda i hans
ställe, förutsätter en fullständig lifsgemenskap.
Sedan lång tid tillbaka hade Jesus öfvat sig i den sköna,
gärningen att bära andras bördor. Hade han månne icke
såsom barn många gånger med tårar inlagt förböner hos Gud
för sina unga bröder och systrar efter köttet, ja till och med
för sina föräldrar, när han såg dem duka under för någon
frestelse? Hade han icke såsom yngling vid den tid, då.
hjärtat öppnar sig för fosterlandskärlekens ädla känsla,
omfattat hela Israel med sin sympati och tusen, ja åter tusen
gånger gjort detta med brinnande kärlek älskade folks synder
till föremål för sina smärtsamma bekännelser ? Och slutligen,
då han hade nått den fullt utvecklade mannens ålder, sträckte
sig hans medlidande till hela verlden; allt, som bär
människonamn i forntid, nutid och framtid, finner till och med
sig ovetande en tillflykt i människans Sons gränslösa kärlek.
Genom sin kärleks oemotståndliga makt gör han sig till den
lefvande medelpunkten för det fallna människoslägtet. Han
blifver det friska hjärtat i denna sjuka kropp. Johannes
Dö-paren hälsar honom i denna egenskap, då han betecknar honom
såsom Guds lam, som bär världens synder. Slutligen gifver
han Gud i sina bröders namn den ersättning, som han bör
hafva, och gifver faktiskt sitt erkännande åt den gudomliga
domsrätt, hvilken Gud icke kan afsäga sig, innan det
mänskliga medvetandet samtyckt att slutligen utan förbehåll
underkasta sig densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
