- Project Runeberg -  Bibliska studier / 2. Nya Testamentet /
77

(1884) [MARC] Author: Frédéric Godet Translator: Anders Neander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Människones Son.

77

Att Jesus sålunda sätter sig i den syndiga mänsklighetens
ställe innebär, icke blott att han var en verklig människa,
utan äfven att han var en fullkomligt helig människa. Blott
i sin fullkomligt hvita linnedrägt kunde öfverstepresten ingå
i det allraheligaste och där bedja för folket, blott ett
fullkomligt felfritt offerlams blod fick stänkas på nådastolen.
Sålunda kunde blott en fullkomlig människa försona synden och
träda emellan för syndaren. Blott en sådan kunde i själfva
verket känna i sitt samvete, huru förhatlig den synd är, som
skall utplånas, och mäta kraften i det angrepp, som genom
denna upproriska handling riktades emot Guds majestät. Huru
förunderligt, att den sedliga ersättning, som tillkom Gud för
människans synds skull, blott kunde gifvas af en varelse, som
icke tagit någon del däri; ty en sådan varelses samvete
förblef allena skyddadt frän det slags svaghet, som angriper den
af synden förblindade människans. För att begråta synden
och fördöma den, såsom Gud dömer och fördömer densamma,
måste han personligen vara fri från synd. Blott den icke
fallna människan kunde gifva Gud den godtgörelse, som den
fallna människan var honom skyldig.

Detta var den uppgift, som Jesus uppfylde på korset, och
som blott kunde utföras af människans Son, hvilken på en
gång var verklig människa och fullkomlig människa.

II. Uppståndelsen. — Kristi blodiga död var
uppenbarelsen af Guds dom öfver människans synd: hans
uppståndelse är uppenbarelsen af Guds förlåtelse, uttalad med hänsyn
till denna samma synd. Förlåtelsen är skuldens borttagande,
liksom uppståndelsen är dödens underkufvande.

Om det sålunda är sant, att vi i den korsfäste Kristus
skåda det åt fördömelse hemfallna människoslägtet, så är det
icke mindre sant, att vi i den uppståndne Kristus kunna
skåda den rättfärdiggjorda mänskligheten. Om vi såsom
brottslige äro döde i honom, skulle vi då icke äfven såsom benådade
uppstå i honom? Sådant är det band, som hans kärlek knutit
emellan vårt öde och hans, att sedan vår död på korset blifvit
hans, så blifver hans lif principen för vårt i evigheten. Den
uppväckte Jesus framställer sålunda i sin person den
återupprättade mänskligheten. I honom har en människa, en sann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:22:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibstud/2/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free