Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guds Son.
81
Är det först och främst möjligt att eftertänksamt betrakta
Jesu person, sådan som evangelisternes okonstlade och
anspråkslösa pensel tecknat den för oss, utan att känna sig
träffad af det utomordentliga förhållande, hvari denna
människa under hela sin tillvaro stått till Gud? Gud har före
Jesu ankomst funnit trogne tjänare och hängifna verktyg på
jorden. Abraham, Guds vän; Moses, som samtalade med honom
såsom en vän med sin vän; Elias, som stod inför Herren och
förtärdes af nit för hans ära. Men hvilket afståud är det icke
emellan desse mäns förhållande till Herren och Jesu
förhållande till sin Fader! Eedan vid tolf års ålder, då han för
första gången uppträder i Guds tempel uti Jerusalem, finner
han sig genast där såsom i sin Faders hus. Detta hus synes
honom så afgjordt vara hans hem på jorden, att han icke
kan förstå, liuru hans föräldrar till och med blott för ett
ögonblick kunnat söka honom annorstädes. Hans vördnad för
Jehova, ehuru den var så djup, ja ännu djupare än de
människors, som vi nyss nämt, är icke blott en tjänares, en
till-bedjares vördnad, utan en sons, som älskar och känner sig
hjärtligt älskad.
Likaledes bär hans förtroende prägeln af ömhet och
barnslig tillförsigt. Hos Abraham finna vi stunder af svaghet, hos
Mose märka vi ögonblick af bitterhet, ja till och med af knot,
hos Elias stunder af egenvilja, då han drager sig undan
faran, genom att vandra, såsom hans hjärta förer honom. Då
denne senare fullbordade sitt största under, uppväckelsen af
enkans son, så fordrades härför en andlig och fysisk spänning,
som visar oss hela storheten af den ansträngning, genom hvilken
han lyckades försäkra sig om Guds bistånd. Hos Jesus är
allt mildt, lugnt och naturligt. Då han utför ett ännu större
verk än Elias, Lazarus’ uppväckelse, säger han med stilla
tillförsigt : "Fader jag vet, att du alltid hör mig". Längre fram,
då han ser sig bragt till det yttersta därigenom, att hans
lärjungar lemna honom, blifver han dock icke rubbad; han
känner sig ännu närmare förenad med Gud och säger: "jag är
icke allena, emedan Fadren är med mig".
Detta utomordentliga drag skiljer Jesu fromhet från
hvarje annan människas, liksom hans gudsdyrkan skiljer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
