Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
Jesus Kristus. 84
han för sig själf och för de sina på följande sätt: "Fader
förklara mig du med den klarhet, som jag hade hos dig, förr
än denna verlden var . . . Jag vill, att hvar jag är, där
skola ock de, som du mig gifvit hafver, vara med mig,
att de må se den härlighet, som du har gifvit mig, emedan
du älskat mig, förrän verldens grund var lagd"*).
Hvilken är denna härlighet som Jesus hade före verldens
grundläggning och som han återfordrar? Han säger det själf:
den består däri, att han från evighet varit föremålet för
Fadrens kärlek. Innan han kom till jorden såsom människa,
åtnjöt han däruppe såsom Son den gudomliga kärlekens och det
gudomliga tillståndets rikedomar och nu, då han står vid slutet
af sin jordiska tillvaro, återfordrar han denna härlighet, som
han förut hade. Just denna härlighet, som är okänd för det
mänskliga förnuftet åsyftar han, då han i synoptikerne säger:
"ingen känner Sonen utan Fadren".
Redan i G. T. talades det om en Herrans ängel, som äfven
kallades ansigtets ängel, förbundets ängel, Herren,
som I söken, och med afseende på hvilken Gud sade till
Moses: "mitt namn är i honom"**), ett uttryck, som icke
betecknar en vanlig ängel eller ett vanligt sändebud, utan som
betecknar ett väsen, hvilket äger en föremålet fullkomligt
motsvarande kunskap om Herren.
Jesus kände med fullkomlig visshet, att han var detta
väsen. Hvad ban fann bakom sig, då han gick tillbaka till
djupet af sitt väsen, var icke det tomma intet, utan det
gudomliga lifvets fullhet. För honom var födelsen ej öfvergången
från den gudomliga rikedomens frihet till det mänskliga
lifvets beroende. "Jag har utgått från Fadren och kommit i
verlden", sade han vid slutet af sin bana, och han tillade
följaktligen såsom någonting naturligt: "och jag öfvergifver
verlden och går till Fadren"***).
Gud är kärleken. Före verldens skapelse älskade han.
Och hvem var föremålet för denna eviga kärlek? Ingenting
utom honom; i annat fall skulle Gud vara beroende af något,
*) Joh. 17: 5. 24.
**) 2 Mos. 33: 14; Es. 63: 9; Mal. 3: 1; 2 Mos. 23: 21.
***) Joh, 16: 28.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
