Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gudamänniskan.
89
inom teologiens område. Vi bedja läsaren att lägga detta
väl på hjärtat, då ban läser följande rader.
Människa! Gud! Hvilken oöfverstiglig afgrund är det icke
vid första ögonkastet mellan dessa båda uttryck! Men vi måste
här påminna oss tvänne den bibliska monoteismens stora
grundsatser. Den första är Guds obetingade frihet. Gud är
icke såsom det skapade behärskad af en utifrån gifven natur,
hvilken han oupphörligen måste taga med i räkningen: "jag
skall vara den jag skall vara", säger Jehova till Moses, d. v. s.
jag skall i hvarje ögonblick vara den, som det behagar mig
att vara. Den andra grundsatsen är människans
obetingade fullkomningsförmåga. Människan har skapats till
Guds beläte. Hon är därför icke liksom naturvarelserna dömd
att oupphörligen röra sig inom samma cirkel. Hennes
pro-gressivitet, om jag får använda detta uttryck, känner ingen
annan gräns än det fullkomliga goda, hvartill hon sträfvar.
Sinnebilden för det mänskliga lifvet är en spiral, icke en cirkel.
Så snart man antagit dessa båda satser, då synes det
problem, inför hvilket vi befinna oss, icke längre olösligt. Det
omfattar tvänne frågor: 1) huru kunde ett gudomligt väsen,
Sonen, blifva människa och lefva såsom människa, utan att
upphöra att vara Gud? 2) huru har människans Son kunnat
upphöjas till den gudomliga tillvarons fullkomlighet, utan att
upphöra att vara människa?
På den första frågan svarar den första af de båda
framstälda grundsatserna. Om Gud är absolut fri, så är han icke
olösligt bunden vid det gudomliga tillståndet. Hvilken rik har
icke, om han så finner för godt, rättighet att göra sig fattig
och lefva såsom behöfvande? Hvilken konung kan icke, om
han verkligen är fri, nedlägga sin krona och lefva såsom simpel
medborgare? Se här, huru Paulus uttrycker sig: "I kännen
Herrens Jesu kärlek, som, ehuru han var rik, gjorde sig fattig,
på det att vi skulle rike varda genom hans fattigdom". Hans
rikedom var hans gudomliga väsens härlighet; hans fattigdom
det beroende, som är för den mänskliga tillvaron egendomligt.
Han har utbytt den förra mot den senare, emedan detta var
det enda medlet att höja oss från det senare till det förra.
Skulle väl hans gudom hafva varit för honom en verklig rike-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
