Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesu Kristi verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103 Kristi verk för oss.
lighet, d. v. s. är mottaglig för kärlek och glädje, så måste
han känna sig tillfredsstäld vid åsynen häraf; ty hans
eviga vilja har slutligen funnit sin tillfredsställelse i detta lif.
Hädanefter lefver människoslägtet inför hans ögon i en
fullkomlig representant, som skall blifva principen för en efter
denna förebild förnyad mänsklighet.
Att sluta sig till denne nye Adam, att ikläda sig hans
andliga tillvarelsesätt eller åtminstone sträfva därefter, är
redan i Guds ögon att frambringa det; det är att hafva löst
uppgiften att besitta rättfärdigheten och, såsom Paulus säger,
att hafva blifvit benådad i den älskade *).
II. — Kristus har icke blott fullkomnat en
mänsklighet, som stannat i sin utveckling, han har äfven
återupprättat den affallna mänskligheten. Detta är den andra sidan
af det verk, som han utfört för oss och hvarigenom han
åstadkommit vår försoning. Men detta är den smärtsammaste delen
af hans uppgift och äfven den svåraste för vårt förstånd att
utforska; det mörker, som hvilar öfver synden och öfver
syndens alla följder, inhöljer den i sin skugga.
Det finnes en fullkomlighet hos Gud, som nu för tiden
icke står i synnerlig ynnest i den allmänna meningen,
nämligen rättfärdigheten. Enligt den vanliga förklaringen
består denna däri, att han vedergäller hvar och en efter hans
gärningar. Kan den borttagas från Guds väsen? Kan Gud
ännu vara Gud, om ban icke är rättfärdig? Skulle han,
skaparen af den fria viljan och det sedliga ansvaret, vara sig själf
trogen, om ban, som nedlagt dessa stora grundsatser för all
sedlighet i naturen och i människans medvetande, icke själf
hölle dem i ära, genom att döma människan efter de af
honom uppstälda grundsatserna?
Det goda är den mellan de lefvande varelserna rådande
ordningen, sådan den framgår af deras egen natur. Den
gudomliga rättfärdigheten är väktaren öfver denna ordning och
gifver följaktligen en borgen för det goda i hela verlden.
Den upprätthåller genom straffet den ordning, som blifvit störd
af de fria varelsernas tygellösa begär. Tuktan kan bestämmas
*) Ef. 1: 4-6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
