Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesu Kristi verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Jesu Kristi verk.
såsom ordningens upprätthållande midt under oordningeu, utan
att kränka friheten.
Formen för tuktan är lidandet. Det är detta, som för
det skapade till medvetande om det onda såsom ondt. Det
onda, som kännes, är en uppenbarelse af det begångna
onda. Hvad skulle det i fysiskt afseende blifva af människan,
om en af hennes lemmar kunde brinna upp, utan att hon lede
däraf? Hennes tillvaro skulle i hvarje ögonblick vara hotad,
utan att hon skulle hafva den aflägsnaste aning därom. I
sedligt afseende förhåller det sig på samma sätt. En människa
kan icke synda, utan att ett inre eller yttre lidande
underrättar henne om, att hennes själ är i oordning och löper fara.
Men om syndaren vågar direkt angripa Guds majestät och
med fullt medvetande förneka sitt beroende af skaparen, så är
icke ett lidande allena tillräckligt, då är själfva människans
tillvaro i fara. "Syndens lön är döden." Människan, som
handlar på detta sätt gent emot Gud, tyckes liksom säga till
honom: "jag kan lefva utan dig och i trots af dig." "Ditt
lif var en gåfva; denna gåfva är tagen ifrån dig" — så lyder
<len gudomliga rättfärdighetens rättmätiga svar på denna djärfva
utmaning. Den ögonblickliga döden, döden genom
blodsutgjutelse — tv lifvet är i blodet, såsom skriften säger — är
syndens rättvisa straff, då den utbryter såsom uppror emot lifvets
upphofsman. Med detta straff hade Gud hotat Adam: "på
den dag du syndar, skall du dö." Dock har det icke behagat
honom att tillämpa straffet i hela dess stränghet. Den
syndige Adam fick lefva och under en lång rad af århundraden
hafva hans efterkommande fortfarit att synda — och att lefva.
Döden har visserligen härskat, men till utseendet såsom
resultat af organernas och krafternas naturliga försvagande.
Denna död hade icke karaktären af ett dödsstraff, den var
icke en tydlig uppenbarelse af den gudomliga rättfärdigheten.
Denna Guds fullkomlighet förblef sålunda under tingens
dåvarande tillstånd fördold, icke mindre än hans godhet och
helighet och alla andra hans gudomliga egenskaper voro det.
Men det skulle komma en dag, då detta abnorma
tillstånd skulle lemna rum för rättfärdighetens länge uppskjutna
uppenbarelse. Och hvari bestod denna uppenbarelse? Har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
