Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesu Kristi verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Jesu Kristi verk.
döma synden såsom Gud fördömer den, måste man vara helig
såsom Gud.
Och detta har Jesus Kristus verkligen varit. Emedan
hans samvete var det rena återskenet af Guds helighet,,
kunde han taga på sig och undergå syndarenas straff, såsom
han äfven har gjort genom att ödmjukt underkasta sig Guds
rättvisa. 1 Kristi medvetande möttes tvänne motståndare, som
i värt samvete vanligen blott på afstånd varseblifva hvarandra:
Guds helighet i dess största känslighet och människans synd
i alla möjliga former, såväl de finaste som de gröfsta. Där,
i denna innerliga beröring mellan Gud och människan, har
synden fått den dom, som den borde få, men på ett sätt,,
hvarpå vi icke längre kunde hafva dömt den. Där utgötos
fullkomligt heliga tårar — tårar, som vi icke längre kunde
utgjuta. Där gafs en godtgörelse utan brist. Den bittraste död
blef mottagen såsom det rättvisa straffet för synden, och den
rätt, som Gud har att pålägga den syndiga människan ett
sådant straff, har utan förbehåll blifvit erkänd.
"Rättfärdige Fader!" utropar den till döden gående Sonen i den
sista bönen tillsamman med sina lärjungar *).
Det bevis på rättfärdighet, som Gud ville gifva verlden,
har sålunda denna gång nått den absoluta fullkomligheten.
Till det pålagda straffets fullständighet kom nu äfven, att han
som skulle undergå det utan förbehåll samtyckte därtiil. Den
gudomliga rättfärdigheten har blifvit tillfredsstäld af den
godtgörelse, som en enda gifvit i allas namn.
Denna godtgörelse var af evighet förutsedd och
förordnad **). Den var enligt Paulus slutet på de hittills begångna
synderna, hvilka Gud icke hade bestraffat pä ett sätt, som
svarade emot deras storhet. Under århundraden hade Gud
låtit otaliga slägten af öfverträdare lefva i synden ända intill
gråhårsåldern, utan att deras blod utgjutits såsom en
godtgörelse för deras synder. Blott hos judarne hade
försoningsoffren påmint samvetet om den behandling, som syndaren
förtjänte. Dessa tusentals synder, för hvilka Gud tycktes
tillsluta sina ögon, hafva ändtligen utmynnat i denna stora doms-
*) Joh. 17: 25.
**) Ef. 1: 4-7; 1 Petr. 1: 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
