Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesu Kristi verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111 Kristi verk för oss.
rättfärdighet, till hvilken det mänskliga medvetandet först
anslutit sig i Kristus och till hvilken det ånyo ansluter sig i
hvarje troende. För att gifva fritt lopp åt sin barmhertighet,
fordrar icke Gud att få bruka sin rätt; det är honom nog att
se den fullkomligt erkänd. På detta erkännande hvilar i
verkligheten dens återupprättelse, som genom sin svnd missaktat
densamma. Den varelse, som går in på att erkänna denna
rätt, afväpnar rättvisan, och nåden kan hos honom utveckla
hela sin rikedom.
Man förstår alltså, hvarför den af Kristus erbjudna
godt-görelsen samt tron, hvarigenom vi tillegna oss den, utgöra
vilkoren för vår försoning. Däri ligger ingenting godtyckligt.
Tron på godtgörelsen blifver själf en godtgörelse. Detta beror
hvarken af dess styrka eller af dess väsentligen sedliga
natur — egenskaper, som alltid äro ofullkomliga — utan af
dess objekt, Kristi fullkomliga försoning. Hvad, som
tillfredsställer rättfärdigheten, är icke ett visst mått af lidande,
motsvarande ett visst mått af synd, utan det är å Guds sida
den fullkomliga uppenbarelsen af denna egenskap hos hans
väsen samt å människans sida den oförbehållsamma
hängifvenheten åt denna uppenbarelse. Men det är just detta, som
tron finner i Jesu offer och som Gud i sin ordning finner
i tron.
I denna mening har äfven Paulus afslutat det anförda
stället med dessa märkliga ord; "på det att Gud må vara
rättfärdig och rättfärdiggöra den, som är af Jesu Kristi tro".
Gud skulle icke i sanning vara rättfärdig, om han icke
uppenbarade sig såsom sådan, och verlden skulle icke vara nödsakad
att tro på hans rättfärdighet, om han icke åtminstone en gång
under människoslägtets historia hade i sin fullhet uppenbarat
denna fullkomlighet. Man kan till och med fråga sig, om
den slutliga domen utan korset skulle vara moraliskt möjlig,
om den icke för deu obotfärdige syndaren skulle vara
någonting oväntadt, hvaröfver han hade skäl att beklaga sig. Om
Gud hade förlåtit syndaren utan att fordra denna högtidliga
godtgörelse, så skulle denne med rätta kunna säga till honom:
"Du har uppenbarat för mig din barmhertighet genom en
handling af fri nåd, i följd hvaraf det icke i min själ längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
