Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesu Kristi verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristus i oss.
119
normalt mänskligt lif, som borde vara allas, utan att i och
med detsamma tillegna sig detta lifs sedliga princip och
hädanefter göra den till själen i sitt eget? Att skänka en sådan
hängifvenhet sitt bifall är detsamma som att hängifva sig själf.
Skulle det vara möjligt att antaga den sedliga
godtgörelse, som Jesus erbjudit genom ett verk, hvilket vi
egentligen hade bort göra, att godkänna i vårt samvete den dom, som
återlösarens samvete uttalat öfver verldens synd, i det han
påtog sig straffet, utan att denna dom i och med detsamma
blifver i vårt hjärta och vår vilja dödsdomen öfver vår egen
synd? Denna trons inre verkan, genom hvilken vi tillegna oss
den döende Kristi samvete, kännetecknar Paulus med sitt
kraftiga språk på en gång ordagrant och bildligt i de
hemlighetsfulla uttrycken: vara korsfäst med Kristus; vara döpt
(nedsänkt) i Kristi död*). Att tro på Kristi död för
synden är detsamma som att dö bort ifrån synden, d. v. s.
afgjordt bryta med densamma. Det är detta djupa bakslag, som
den troende känner, då han betraktar de slag, hvilka för hans
skull drabbade Kristus; detta bakslag hade likaledes den nämde
betschuanern kraftigt känt, då han utropade: "Kristi kors
fördömer mig att vara helig". Ordet fördöma uttrycker
ganska naturligt den verkan, som åsynen af korset i första
ögonblicket frambringar på vår gamla människa, dä den genom
tron känner sig dragen inför detta smärtans och dödens
redskap och andligen innesluter sig i detta dödsstraff.
Det ligger alltså i den rättfärdiggörande trons väsen att
genom sitt föremåls egen kraft skapa i den troendes själ en
oöfvervinnerlig motvilja mot synden, som Kristus med så
mycken smärta försonat, och en outtömlig kärlek till det goda,
som på ett så beundransvärdt sätt förverkligas i hans person.
Kristi vandring på jorden kan jämföras med det, som ett
ögonblicks undérfulla klarhet och helighet skulle vara i en
människas lif, om det blef henne gifvet att fullkomligt se
synden och döma den med en dom, liknande Guds egen. Denna
himmelska stråle skulle i grund och botten förnya samvetet
och hjärtat samt därigenom hela lifvet hos den, som däraf
*) Gal. 2: 19; Rom. 6: 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
