Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus.
135
jordens gränser och öfverallt medföra den israelitiska lagens
välde; och dessa karavaner, som han såg draga till festen från
skilda trakter af käjsarriket, syntes honom vara förtrupper,
som skulle röja väg för verldens eröfring.
Utan att vara falska behöfde dessa syner, för att
fullständigt motsvara sanningen, undergå en grundlig förvandling.
Detta arbete började, då Petrus blef Johannes döparens
lärjunge och då han hörde denne djärfve predikant öppet lägga
heligheten till grund för det messianska verket och de
blifvande nationela triumferna. Verket fulländades, då den unge
patrioten öfvergått från Johannes’ till Jesu skola. Då började
alla de teokratiska föreställningar, hvaraf hans själ hade närts,
för honom erhålla sin andliga betydelse.
Men denna omgestaltning gick ej för sig utan kris. Vi
veta, att ingen af apostlarne haft svårare än Petrus, att finna
sig i föreställningen om Kristi lidande och hans förkastande
af folket. Man påminne sig hans protest, lika så djärf
åtminstone som den ädla bekännelse, som föregått den: "bevare dig
Gud, Herre! icke skall detta vederfaras dig". Utsigterna till
den messianska härlighet, som fylde hans hjärta, lemnade där
ej rum för så dystra aningar. Korset var då för honom
åtminstone en fruktansvärd öfverraskning, ett dråpslag, riktadt
mot det falska messiasideal, som han lika väl som de andra
ärft af den rådande läran.
Men liksom ingen i högre grad än Petrus förlorade
fattningen vid denna händelse, så blef-ingen mer glad och
hänförd än han vid Jesu uppståndelse. Messiasidealet, som ett
ögonblick fördunklats i hans hjärta, frambröt ånyo omändradt
och förvandladt liksom Jesu egen person. Det väntade riket
såväl som den upphöjde mästaren antog nu för honom en
himmelsk gestalt. Dess glans måste utan tvifvel stråla ned
ända till jorden; men detta den uppståndnes messiasrike var
nu i Petrus’ ögon något annat och bättre än en öfver allt
triumferande mosaism, än en judaiserad jord.
Bland alla lärjungarne är därför Petrus den, som i sitt
hjärta lifligast känt en återverkan af sin mästares
uppståndelse. Denna händelse var i hans lif detsamma som synen af
den förhärligade Jesus var uti Paulus’ lif: den har delat hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
