Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrus.
137
Kristus den uppståndne (3: 21). Man ser, att det är genom
denna afgörande händelse, som Jesus blifvit hans tros klippa.
Petrus var en hjärtats och inbillningskraftens man. Detta
är det intryck, som hela hans bref gör. Man märker där icke
något spår af en lärd eller systematisk utveckling; det är helt
och hållet af en praktisk natur, och om författaren tid efter
annan tager ansats, för att höja sig till det dogmatiska
tänkandets sfär, så uthärdar han icke länge uti dessa regioner,
med hvilka han tydligen icke är förtrogen, utan nedstiger
genast till den moraliska tillämpningens område. Men dessa
praktiska läror äro iklädda de friskaste och mest poetiska
bilder, som till största delen äro lånade från de teokratiska
symbolerna. Hela hans teologi sammanfattas i ett ord: det nya
förbundet är det gamla, i andlig måtto förverkligadt.
I stället för Kanaans land, denna arfvedel, som Israel
besuddlat med sin Messias’ blod sätter Kristus nu ett
"oför-gängligt, obesmittadt och ovanskligt arf, som är oss förvaradt
i himmelen"*). Det lam, som hvarje Israelit afskilde fem
dagar före påsk och som påminde om det, genom hvilket folket
fått sin befrielse ur Egypten, är blott sinnebilden af det lam
utan brist och vank, som Gud förut bestämt, innan
verldens grundval lagd var, och som nu lösköpt oss genom
sitt blod från fåfänglighetens träldom, som vi ärft af våra
fäder**).
Kyrkan är den verklighet, som Guds gamla folk
förebildade. Till henne höra alla de hedersbenämningar, som
Moses’ anticipationsvis gaf åt Israel, men som hade i
förhållande till detta blott en förberedande och typisk sanning: "I
ären ett utvaldt slägte, ett konungsligt presterskap, ett heligt
folk, ett egendomsfolk"***).
På samma sätt som det gamla Israel till stor del lefde
kringspridt i hednaländer, så lefver ock kristenheten på jorden
delad uti ett stort antal församlingar, lika de på främmande
mark planterade judiska kolonierna, och längta utan återvändo
till sitt verkliga fädernesland. Detta är, om jag icke bedrager
*) 1 Petr. 1: 3-5.
**) 1: 18—20.
***) 2: 9, 10; Jfr 2 Mos. 19: 5, 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
